Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sara Lidman ur tiden

Annons

En oerhörd moralisk vånda över världens orättvisor, övergrepp och elände var en mycket viktig drivfjäder, sannolikt den viktigaste, bakom Sara Lidmans författarskap.

Detta gäller norrlandsskildringen, debutromanen Tjärdalen likaväl som romanen och den flammande stridsskriften mot Sydafrikas vedervärdiga apartheidsystem Jag vill se min son.

Lidmans moraliska engagemang kunde emellertid tangera steril antiamerikansm och ibland slå över i ett slags överseende med grymheter, begångna av kommunistiska diktaturregimer i Sydostasien. En tråkig tendens, som hon delar med en annan betydande svensk författare, Jan Myrdal.

Att stora konstnärssjälar kombinerar ärligt och äkta moraliskt patos med politisk naivism och överspänd idealism är inte alldeles ovanligt. Verner von Heidenstam, Knut Hamsun, Moa Martinsson, Ezra Pound, Ingemar Bergman och Carl Milles må anföras som ytterligare exempel på samma fenomen.

Svenska författarföreningens beklämmande hyllningsadress till Sovjetunionen för regimens "kulturpolitik" under stalintiden, undertecknad av lysande namn som Erik Asklund, Lars Ahlin och Verner Aspenström kan också omnämnas i sammanhanget. Aktstycket utlöste lyckligtvis Vilhelm Mobergs sunda och synnerliga vrede.

Den här sortens oförsynta påpekanden om stora andars politiska förvillelser vållar vanligtvis heta känslor. För och emot.

När Sara Lidman inbjudits att öppningstala vid Falu folkmusikfestival för ett antal år sedan, hörde läsare av sig till tidningens politiska redaktion med kravet att hon som vänsterextremist absolut måste stoppas. Vilket vi bestämt avvisade.

Sara Lidman höll ett i alla avseenden lysande öppningstal. Konst och politik är skilda ting. Och måste så förbli!

Ett starkt moraliskt engagemang kan föra innehavaren till politiskt omöjliga positioner. Men samtidigt kan just engagemanget och våndan över världens ondska, djävulskap och övriga elände vara de viktigaste drivfjäderarna bakom den konstnärliga skaparkraften.

Konst och moraliskt/politiskt engagemang hör således ändå ihop. Men måste likväl hållas åtskilda vid bedömningen, vilket i förstone må låta paradoxalt.

Men säg, vilket annat förhållningsätt är egentligen möjligt i denna vrånga värld?

I rättvisans namn ska påpekas att Sara Lidman var en av de vänsterröster, som välgörande skarpt tog avstånd från sovjetregimens brutala krossande av det ungerska folkupproret mot kommunismen 1956.

Mer läsning

Annons