Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sänkt lön räddar jobben?

Annons

ABB i Sverige försöker således få sina anställda att öka arbetstiden för samma lön. Vilket innebär sänkt lön per arbetad timme. På kontinenten, framför allt Tyskland, görs framstötar i samma ärende - arbetskraften uppmanas att sälja sig lite billigare. Annars kanske närings- livet flyttar ännu fler jobb till låglöneländer.

Hotet har tyvärr tilltagande relevans i de globala ekonomiernas tidevarv.

Vad som är kapitalets triviala skrämselpropaganda gentemot löntagarna i den eviga dragkampen om löner och vinster och vad som är seriösa allvarsord om den ekonomiska tillväxtens villkor är inte helt lätt att veta.

Näringslivets krav på lägre löner och längre arbetstid ska enligt vår bestämda mening bemötas med skepsis! Sak samma med vänsterkantens tjat om förkortad arbetstid som en patentmetod att trygga sysselsättningen, genom att "fler delar på de arbetstillfällen som fortfarande finns.

Såväl höger- som vänsteradvokatyren i dessa frågor avslöjar statiska, kanske rentav reaktionära synsätt utan förståelse för den moderna industriproduktionens och det moderna arbetslivets oerhörda dynamik. Med strikt matematiskt "kamrerstänkande", där debet petnoga balanseras mot kredit förstår man aldrig tillväxtens dynamik och villkor. Det finns ingen given mängd arbetstillfällen, som ska fördelas rättvist mellan medborgarna. Endast i ett mycket kortsiktigt, kapitalistiskt perspektiv tryggas jobben och vinsterna om fackföreningarna visar överdriven återhållsamhet med lönekraven.

I Sverige och andra avancerade industrinationer har i stället tillväxt och industriell dynamik uppstått när välutbildad och välbetald arbetskraft stressat näringslivet med sina lönekrav och piskat industrin att satsa på avancerade, högteknologiska produkter. Med spjutspetsteknologi, inte med lågprisprodukter, ska det svenska välståndet tryggas! Lågprisproduktion ger förvisso trygghet vad jobben beträffar. Företagen stressas inte till ständig produkt- utveckling och ständig rationalisering. Den tryggheten köps emellertid till priset av industriell stagnation!

Den sorgliga utvecklingen var skrämmande skönjbar i början av 80-talet, då regeringen Palme försökte trygga jobben genom att devalvera Sverige ut ur krisen. Devalvering gör kronan svagare och därmed svenska varor billigare på världsmarknaden. Svenska exportföretag klarar priskonkurrensen bättre och får sälja mer. För den svenska arbetskraften fungerar devalveringen som en lönesänkning - låt vara osynlig, då löntagaren naturligtvis erhåller samma nominella belopp i sitt, numera tämligen obsoleta lönekuvert. Sverige tappade åtskilligt av tillväxtvilja, ekonomisk dynamik och, om uttrycket tillåts, "djävlar anamma" under 80-talet.

Lars Magnusson heter en ofta läsvärd professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Sveriges ödesfråga formulerar han så här:

"Ska Sverige i fortsättningen saluföras som ett industriellt lågprisland eller liksom före 1980-talet vara ett höglöneland som förmår konkurrera med hjälp av sin höga tekniska kompetens och sin industriella utvecklingsförmåga?

Mer läsning

Annons