Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samhället och psykvården

Annons

den 27 januari 2007

Fullständig säkerhet finns inte. Psykiska sjukdomars utbrott och återfall kan inte förutsägas med hundraprocentig säkerhet. Gränsen mellan friskt och sjukt är dessutom flytande. Efter det ohyggliga skottdramat på Dalregementet för snart tretton år sedan var den psykiatriska expertisen svårt oense i frågan om gärningsmannen var psykiskt sjuk eller frisk.

Med facit i hand kan man naturligtvis säga att 27-åringen i Jönköpingstrakten aldrig skulle ha blivit utsläppt utan kvarhållits i vården. Att vara efterklok är alltid lätt.

Den adekvata frågan i sammanhanget är om läkarna hade anledning att befara återfall och ytterligare vansinnesdåd från patientens sida.

Många psykpatienter tillfrisknar och kan leva normala liv. Ofta med hjälp av regelbunden medicinering.

Nya mediciner möjliggjorde 1980-talets stora psykiatrireform. Tidigare obotliga schizofrenifall kunde släppas ut från anstalterna och med fortlöpande medicinering fungera normalt i samhället .

Ett fåtal av dem kommer att återfalla och några att begå vansinnesdåd. En förkrossande majoritet gör det icke.

Förhoppningsvis kommer psykvården så småningom att förfina prognosmetoderna i den svåra konsten att skilja farliga fall från ofarliga, återfallsbenägna från icke återfallsbenägna. Felbedömningar torde likväl alltid inträffa, såvida inte en revolutionerande ny, bombsäker prognosmetod ser dagens ljus. Vilket lär dröja.

Vad kan då göras?

En återgång till konsekvent inburning "för säkerhets skull" skulle innebära ett fruktansvärt övergrepp mot de många psykfall, som kan fungera normalt ute i samhället, sköta ett jobb och som aldrig återfaller.

Vad som praktiskt kan och bör göras är att förbättra social- och sjukvårdens kontaktrutiner med utskrivna, tidigare våldsbenägna psykfall. Tyvärr kommer somliga att hålla sig undan dessa kontakter.

Om vederbörande struntar i eller slarvar med medicineringen ökar risken för återfall starkt. Vidare kan narkotikamissbruk förändra medicineringens verkan. Social misär, till exempel hemlöshet, torde överhuvudtaget vara en pådrivande faktor för återfall i sjukdom och våldsbenägenhet.

En hel del går att göra. Ett heltäckande skyddsnät uppstår likväl inte i brådrasket.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons