Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samarbete - för landets bästa!

Annons

Två så avgörande framtidsfrågor kräver också ett brett parlamentariskt stöd.

Massatillverkaren Rottneros besked i går att företaget på grund av elpriset i Sverige flyttar en del av verksamheten från fabriken i Utansjö utanför Härnösand till Sydafrika, är en tydlig illustration till behovet av en nationell samling kring en långsiktig energipolitik.

Eftersom det finns en samsyn om klimatförändringarnas behov av en energiomställning, är det också viktigt att energibesluten får en längre överlevnad än under de fyraåriga mandatperioderna i riksdagen. Särskilt om en politisk majoritet förordar en energiförsörjning som huvudsakligen ska bygga förnyelsebar energi.

Dessutom måste regering och opposition blir tydliga när det gäller kärnkraftens roll i framtiden. Det går inte att regera ett industriland med utgångspunkt från att politikerna avstår från att ta ställning i kärnkraftsfrågan. Regeringen har valt att bordlägga kärnkraften på grund av kunskapen om den politiska oenigheten i sakfrågan.

Men den hållningen är i längden ohållbar. Precis som oppositionen måste regeringen visa korten och bestämma sig för en handlingslinje. Regeringens ansvar för att så sker är större än oppositionens, men omtanken om en nationell långsiktighet ger förutsättningar för en största möjliga politisk samsyn.

Det är ju heller inte bara kärnkraften som ska behandlas på ett trovärdigt sätt. Klimatpolitiken, både här hemma och i ett EU-perspektiv, innebär ett ansvar för minskade utsläpp av koldioxid. Hur kan vi bli framgångsrika på detta område annat än genom politiska beslut som är väl förankrade i Sveriges riksdag?

Näringsminister Maud Olofsson förefaller inte vara Mona Sahlins favoritpolitiker i regeringen. Men Olofsson är landets näringsminister, ett faktum som Sahlin ska acceptera. En kontakt dem emellan i energi- och klimatfrågan borde ligga i bådas intresse eftersom frågan brådskar och påverkar så mycket annat i politiken.

Folkpartisten och skolminister Jan Björklund sparar ingen möda i arbetet med att reformera skolan. Betyg, ordningsregler och lärarutbildning har kommit i fokus. De som jobbar i skolan välkomnar regeringens intresse för skolan, även om inte alla gillar Björklunds samlade förslagskatalog.

Därför är Björklunds initiativ om samråd med oppositionen också en sympatisk gest. Knappast någon sektor i den offentliga sektorn har utsatts för så många förändringar på så kort tid som skolan. Med varje ny skolminister, oavsett regeringsinnehav, har det rests krav på förändringar.

Skolan ska visserligen vara beredd på snabba omställningar, men organisationen kräver också långsiktighet för att elever och personal ska kunna fungera tillsammans.

En genomtänkt och en gediget förankrad skolpolitik välkomnas av breda grupper i samhället.

Missa inte regeringens utsträckta hand, Mona Sahlin!

Mer läsning

Annons