Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Säkrare förvar behövs

Annons

Som alltid vid den här typen tilldragelser uppstod även i går en partipolitiskt färgad slentriandebatt med anklagelser mot justitieministern, där viljan att komma åt regeringen är vida mer påtaglig än kritikernas kriminalpolitiska intresse.

Vidare vållas folkstorm med evigt återkommande förfaselser över daltande med interner, varvade med krav på hårdare straff, som osviklig kriminalpolitisk universalmetod.

Här må en distinktion göras. Vissa interner - som den från polismorden i Malexander beryktade Tony Olsson - måste hållas i betryggande förvar av säkerhetsskäl. De är helt enkelt alltför farliga för allmänheten.

Här blir det mer fråga om förvar än straff. Det viktigaste är att Tony Olsson hålls avskild från allmänheten. Sedan må i humanitetens namn hans långa anstaltsvistelse göras så intellektuellt stimulerande och allmänt trivsam som omständigheterna medger. Ingen har glädje av att Tony Olsson eller någon annan intern bryts ned fysiskt och psykiskt av hård behandling.

För de interner däremot, som inte bedöms som farliga, har anstaltsvistelsen ytterligare innebörder än säker förvaring till laglydiga medborgares skydd.

Ett avskräckande, allmänpreventivt, moment finns vid all bestraffning. "Sig själv till straff och androm till varnagel" förkunnade lagtexten fordomdags.

En attraktiv bestraffning kan på goda grunder misstänkas vara kontraproduktiv vad varnageln beträffar.

Men alla interner, utom de, som dömts till sluten psykiatrisk vård, måste släppas ut, när straffet avtjänats.

Dessa interner ska under anstaltsvistelsen självklart anpassas, förberedas och fökovras för sitt förestående liv i frihet. Detta är ett klart samhällsintresse, som inte befrämjas av nedbrytande, brutala strafformer med karaktär av primitiv hämnd från samhällets sida. Avvägningen mellan avskräckning och "fångförädling" är ett lika svårt som ofrånkomligt, kriminalpolitiskt balansnummer.

Den folkliga, kriminalpolitiska debatten, sådan den yppar sig på tidningarnas insändarsidor, kännetecknas alltför ofta av en enfaldig övertro på hårdare tag och längre strafftider samt avsevärt vedergällningstänkande.

I somliga, lika farliga som obotfärdiga kriminalfall, består lösningen i säker långtidsförvaring under trivsamma och personlighetsutvecklande former, därför att allmänhetens skydd är det viktigaste i sammanhanget. Åtminstone ett par av de nu aktuella Hallrymlingarna, har meriterat sig för detta.

Detsamma gäller en del farliga, psykiskt sjuka, notoriska våldsverkare, som dömts till sluten psykiatrisk vård.

Somliga, kroniskt farliga figurer, kan varken botas i sjukvårdens, eller samhällsanpassas i kriminalvårdens respektive regier. För dem gäller som sagt förvaring.

Här möter emellertid en erkänt svår problemställning. Den uppenbart farliga polismördaren Tony Olsson är inte klassad som psykisk sjuk. Vilket innebär att han måste friges efter strafftidens slut, oavsett graden av då uppnådd samhällsanpassning.

Men åtminstone följande borde vara självklart i sammanhanget:

Så länge polismördaren från Malexander och andra "mentalt friska, farliga förbrytare" fortfarande avtjänar sina fängelsestraff, ska de hållas i betryggande förvar! Mycket tyder på att kriminalvårdens säkerhetsrutiner har brustit. Polisen misstänkte i går interna kriminalvårdsbrister av ännu mer alarmerande natur - nämligen sympatiserande och/eller köpta krafter bland personalen. En inledd utredning må belysa den saken.

Avslutningsvis en vanlig fråga; Är det rimligt att rymning och rymningsförsök får förbli icke straffbara handlingar?

Vetskapen om att rymning kännbart förlänger strafftiden borde rimligtvis ha god, avskräckande effekt på åtminstone de interner, som inom en inte alltför avlägsen framtid ska friges.

De däremot, som dömts till långa fängelsestraff och har många år kvar att avtjäna, torde knappast nämnvärt avskräckas om rymning straffbeläggs, då de ändå inte har så mycket att förlora på ett eller annat rymningsförsök.

Till den senare kategorin hör livstidsdömde Tony Olsson.

Mer läsning

Annons