Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

S är moget för euron

Annons

Därom är föga att säga. Politiska partier undviker uppenbara förlustfrågor före valen.

Folkpartiet och moderaterna har de mest EMU-vänliga väljarna, och kan någorlunda - men ingalunda helt - riskfritt slå på trumman för EMU även i en valrörelse. Övriga partier däremot föredrar att huka i frågan - även om deras partistyrelser - som i fallet SAP - länge och kraftfullt arbetat för svenskt medlemskap.

För socialdemokratins del gäller fullt begripligt att man inte onödigtvis skänker bort röster till bundsförvanterna vänsterpartiet och miljöpartiet om man kan slippa. Båda dessa partier uppträder som begeistrade EU- och EMU-motståndare med väldokumenterad förmåga att attrahera unionsfientliga s-väljare. Vad som därvidlag är övertygelse och vad som är ren och skär opportunism är inte helt lätt att veta.

I går fann som sagt SAP-ledningen tiden mogen för euron - och för folkomröstning i frågan. Opinionsutvecklingen befinns tydligen tillfredsställande i frågan.

Moderatledaren Bo Lundgren kritiserar nu socialdemokratin för att förhala den viktiga EMU-frågan. Den som leder ett väsentligen EMU-vänligt oppositionsparti kan naturligtvis riskfritt kräva ökat tempo av regeringspartiet. Såväl Perssons senfärdighet som Lundgrens kritik är emellertid partitaktiskt motiverade.

Ur ja-synpunkt är det inte alls önskvärt att frågan hade forceras innan opinionsläget hunnit bli det rätta. Om statsministern inte lyckas få sitt parti med sig, skulle den angelägna EMU-anslutningen sannolikt bli verkligt allvarligt försenad. Till stor fröjd för vänsterpartiet, miljöpartiet - och så förstås vår ärade länskollega i Falun, vars nuvarande chefredaktör Göran Greider redan bedriver sin egen nej-kampanj på ledarplats.

Förutom vänsterpartiet och miljöpartiet har även ett borgerligt parti - centern - sällat sig till EMU-motståndarnas skara. Till skillnad från nejlikor och maskrosor är dock fyrklöverpartiet positivt till EU men negativt till EMU.

Vidare finns den lilla "folkrörelsen mot EU" som hittills mer haft karaktären av sekt än kraftfull folkrörelse. På det hela taget förefaller nej-sidan mindre väl rustad för folkomröstning. Sådant kan förstås ändra sig. Nej-sidans oväntat starka frammarsch i kärnkraftsomröstningen för drygt 20 år sedan bär syn för sägen. Alternativ tre erövrade flest röster. Endast tillsammans kunde "ettan" och "tvåan" ta hem spelet.

Nu återstår att se om den i sammanhanget konservativa nej-sidan klarar av en konfrontation med det pådrivande, radikala ja-lägret där folkpartiet, moderaterna, kristdemokraterna - och numera officiellt också socialdemokraterna - tillsammans med näringslivet driver kampanjen.

EU- och EMU-frågan ställer alla slentrianuppfattningar om konservatism och radikalism på huvudet.

Mer läsning

Annons