Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Runnberg: Nej, Tiina Ohlsson – det är inte du som är Region Dalarna

/
  • Regiondirektör Tiina Ohlsson anser att de 312500 kronor som gick till mediarådgivning spenderades för att

Annons

Är det någon som vet hur en slipsten ska dras när det gäller att sätta en förmånligare bild av höga chefer och toppolitiker är det Paul Ronge.

En gång i tiden stod han på den granskande journalistikens sida - hans envetna och detaljerade rapportering i Expressen på 1990-talet, om hur vice statsminister Mona Sahlin (S) hade använt regeringens kontokort för personliga utlägg på 10000-tals kronor, ändrade svensk partiledarhistoria.

Exit Mona Sahlin.

Entré Göran Persson.

Kunskaper om hur granskningar går till i praktiken och medielogiken som träder i kraft när en granskning publicerats är något Paul Ronge verkligen kunnat slå mynt av.

Med tillräckligt intetsägande men i sak korrekta svar på kritiska frågor kan chefer och politiker få sitta kvar.

Sådana svar lär Ronge ut.

Pressade samhällstoppar vill verkligen lära sig de där svaren och få andra tips på hur de ska klara sig undan.

En dröm för offentliga toppchefer som vet att de gjort bort sig är att ha så mycket resurser att tillgå att de har råd att anlita Paul Ronge.

Det hade regiondirektör Tiina Ohlsson på Region Dalarna och de som tillhandahöll resurserna att lägga på Ronges tjänster var Dalarnas skattebetalare.

Ronge visade sig ha ett timpris på 5210-6250 kronor (priset är något oklart eftersom han kommit in med en klumpfaktura på 312500 kronor och Ohlsson bedömer Ronges insats till "50-60 timmar").

Anledningen till att Ohlsson behövde anlita Ronge var enligt den högst politiskt ansvarige, Leif Nilsson (S), "att hon var osäker på hur hon skulle hantera media".

Jag för min del tycker ju att Nilsson kunde ha följande stående instruktion till Ohlsson: "Svara så sanningsenligt och transparent du kan på medias frågor. Köp inte in några tjänster alls för skattebetalarnas pengar om hur du ska svara".

Nilsson visar också en fin förståelse för utgiftens storlek: "Det är dyrt att köpa rådgivning, men det är de priserna som gäller".

Vad var det som föranledde att skattebetalarna pungade ut med 312500 kronor till Ronge?

Jo, en granskning av DT:s nyhetsredaktion som visade att Ohlsson fått utstå personlig kritik för sitt chefskap sedan hon bett några anställda övervaka när andra anställda kom och gick till jobbet. Det var en chefsmetod Region Dalarna senare bad om ursäkt för.

DT ägnade en publiceringsdag och tre artiklar åt kritiken och bemötandena. Det var en rimlig och välmotiverad publicering och varken SVT Dalarna eller SR Dalarna fann i det skedet ens nyheten viktig nog att göra egen journalistik om. Nyheten toppade inte ens tidningen.

Men det var säkert tråkigt för Ohlsson att sådana tillkortakommanden som chef som föranledde en ursäkt till personalen blev offentligt kända. När hon nu försvarar fakturan från Ronge beskriver hon det helt felaktigt som att "det blev en så stor medial grej".

Har då inte Region Dalarna redan en stab med kommunikationskompetens, som sysslar med bilden av Region Dalarna och med verksamhetens behov av att föra ut information?

Jovisst.

Enheten "Kommunikation" hos Region Dalarna listar fem anställda. Gissningsvis underkände Ohlsson kommunikationskompetens som redan kostar skattebetalarna miljontals kronor om året för att i stället ta och ringa till Paul Ronge.

Men är det över huvudtaget en uppgift för skattebetalarna att täcka kostnader för att hantera mediebilden av hur Ohlsson lett sin personal?

Det är klart att det inte är.

Det är befängt att Ohlsson sätter likhetstecken mellan kritik av hur hon fungerar som chef och bilden av organisationen Region Dalarna som sådan. Ingen har kritiserat Region Dalarnas sätt att lösa sina verksamhetsuppgifter över huvudtaget.

"Jag tog beslutet att vi ska värna Region Dalarna", säger Tiina Ohlsson till nyhetsredaktionen.

Hon menar uppenbarligen sig själv i stället.

Tiina Ohlsson är en högt avlönad offentlig direktör och kan hon inte hantera kritiska frågor i en begränsad granskning om sitt chefskap utan att köpa mediaträning av Paul Ronge för 312500 kronor har hon automatiskt visat sig vara olämplig i befattningen.

Det är bland annat precis detta hon uppbär sin höga lön för. Eller ska vi räkna med att andra höga chefer i offentlig sektor i Dalarna ringer Paul Ronge när de lett personalen på ett sätt som de tvingats be om ursäkt för?

Är det något vi vet är det att det stormar kring offentliga chefer med jämna mellanrum, att journalistisk granskning då görs och att det måste vara en del av chefernas samlade kompetens att hantera detta.

Att regionordförande Leif Nilsson (S) inte tycks ha några som helst invändningar mot det inträffade gör dessutom att det finns anledning att ifrågasätta Nilssons politiska omdöme.

Nilsson och Ohlsson får underkänt.

Mer läsning

Annons