Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Runnberg: Är detta början på ett fungerande ansvarsutkrävande inne i Dalarnas maktparti?

/
  • S länsordförande Peter Hultqvist tog på torsdagseftermiddagen sin hand ifrån partikamraten Leif Nilsson, ordförande i Region Dalarna.

Annons

Jag hade just gjort en minnesanteckning om att om två månader komma tillbaka till avslöjandena om ledningen hos Region Dalarna.

Jag förväntade mig då att få anledning att skriva en text med tesen "För två månader stormade det men resultatet av skandalerna blev ingenting".

Jag hade - dessbättre - fel. Klockan 13:29 på torsdagen meddelade S i Dalarna som parti att man inte längre har förtroende för regiondirektör Tiina Ohlsson, accepterade dalamoderaternas krav på en revision av vad som hänt och hur rutinerna fungerat, samt att byta ut regionordföranden Leif Nilsson (S) det första halvåret 2017.

Det som hänt är förstås en framgång för dalamoderaterna, som snabbt pekade på allvaret i det som den goda nyhetsjournalistiken från DT ådagalagt.

När Region Dalarna analyseras som organisation måste man komma ihåg att dess politiska ledning inte utses i allmänna val, utan genom att partierna genom kommuner och landsting för fram politiker som ska vara länets bästa krafter när det gäller att driva dalafrågor.

Om det på onsdagskvällen var ett ordinarie möte var inte klarlagt när detta skrevs. Tidigare på dagen hade emellertid Hultqvist svarat "inga kommentarer" på berättigade frågor. Det var svagt av honom.

Den interna, ansvarsutkrävande processen i S i Dalarna har fungerat dåligt i flera år nu. Landstingsrådet Ingalill Persson (S) hade ett genuint dåligt utfall av sitt ledarskap varenda verksamhetsår, men fick ändå fortsätta leda S i landstingets valrörelse 2014.

Till att efterträda Persson valde S sedan Gunnar Barke, som lett den politiska nämnd som svarade för ständiga budgetunderskott.

Kommunalrådet Maria Strömkvist (S) överskred sin egen budget med nära 50 Mkr sitt sista år som högst ansvarig i länets tredje största stad, Ludvika, efter en mandatperiod som präglades av mycket svag ledning av stora kommunala projekt och av att Ludvika var en facklig mardrömskommun med högst sjuktal i Sverige under två av åren.

Hon nominerades till riksdagen!

Hur kunde den fackliga delen av S i Dalarna gå med på det?

Varför utkrävs inte ansvar internt?

Det kan ju knappast vara ens ideologiskt rätt att köra landstinget med underskott med i snitt 100 mkr om året i 20 år eller att driva kommunen så att det blir högst sjuktal i Sverige - och därmed borde inte ens ideologisk renlärighet kunna rädda dessa befattningshavare?

Maktpartiet S sluter sig, viftar bort kritiken och nominerar dem som gjort bort sig i sina befattningar till nya toppositioner!

Inte ens på torsdagen kunde man formulera en offentlig kritik mot Leif Nilssons skakiga insats som regionordförande. I stället hette det att Nilsson "kommer som planerats sedan en tid tillbaka att lämna sin post som ordförande i Region Dalarna".

Hade det funnits någon etisk och politisk heder hos S i Dalarna hade man förklarat att Nilssons förtroende är förbrukat efter att han efterfrågat journalisters källor i strid med grundlagen och efter att han anammat mediekonsulten Paul Ronges strategi att försöka skylla situationen på Region Dalarna på en enskild visselblåsare.

S i Dalarna ska till varje pris skydda sina koryféer i stället för att tala klarspråk om deras misslyckanden.

Mer läsning

Annons