Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rött "majestätsbrott"

Annons

den 25 mars 2006

Rörelsens relationer till monarkin är en städse het potatis. Sedan starten för mer än 100 år sedan har socialdemokratin socialismens införande och monarkins avskaffande på partiprogrammet.

Mer tänkande s-sympatisörer har naturligtvis för länge sedan insett att partiledningen från Branting till Persson aldrig haft för seriös avsikt att avskaffa den folkkära monarkin eller införa den dubiösa socialismen. Programpunkterna bibehålls mest för partiets invärtes bruk, på det att rörelsens socialistiska idealister icke måtte förtröttas i partiarbetet eller rentav avhoppa till vänsterpartiet. Övertygade republikanhängare utgör en minoritet av väljarkåren men är i majoritet av socialdemokratins krympande medlemsskara. Ett svårt dilemma för varje SAP-ledning.

Sakligt sett försvarar endast Nalin Pekgul den gängse socialdemokratiska regeringspolitiken, som i praktiken alltid eftersträvat ett gott förhållande till kungahuset. Goda relationer, gränsande till kordialitet, rådde således mellan Gustav V och både Hjalmar Branting och Per Albin Hansson.

Känd är episoden då nyblivna statsrådet Anna Greta Leijon vederfors Gunnar Emanuel Strängs stränga upptuktelse, sedan hon brustit i respekt för de kungliga i ett officiöst sammanhang.

Nalin Pekgul har naturligtvis alldeles rätt i att den populära monarkin utgör ett nationellt värde och att republikkravet mest ställer till problem för socialdemokratin i allmänhet och socialdemokratiska regeringar i synnerhet.

Tillräckligt gamla och därtill minnesgoda läsare kanske erinrar sig inslaget i tv- programmet Här har du ditt liv, med riksdagskvinnan och s-veteranen Nancy Eriksson som gäst i rutan. Programledaren Lasse Holmqvist tog upp hennes försök på 1950-talet att på bred front aktualisera republikkravet, vilket resolut och omedelbart stoppades av statsminister Tage Erlander.

Holmqvist ställde intervjufrågan till Erlander:

-Men Nancy hävdade ju bara det socialdemokratiska partiprogrammet.

Varpå Tage Erlander spjuveraktigt svarade:

-Hm, det kan vara nog så farligt!

I rättvisans namn ska påpekas att även vänsterpartiet och folkpartiet hyser vissa republikanska ambitioner. För vänsterpartiet är detta inget större problem, då partiets medlemmar och merparten av dess gängse väljarkår torde dela motviljan mot monarkin.

För folkpartiet däremot är saken strax lite kinkigare. Allmänborgerliga väljare är vanligtvis inte monarkimotståndare, varför det liberala partiet, vid alltför starkt republikanskt signalerande, riskerar väljarflykt till monarkistiskt mer pålitliga, borgerliga alternativ.

Efter dessa våra milt monarkistiska preludier, må för balansens skull avslutningsvis fogas en lika mild, aktuell kritik av majestätet. På en helsida i torsdagens Expressen dömer kung Carl XIV Gustaf ut Saab Scanias nya lastbilar som livsfarliga.

Stopp där, bästa majestätet! En regerande monark kan inte-trots obestridligt automobilistiskt intresse och kunnande-uppträda som trafikexpert med konsekvenser för märkeskonkurrensen. Den saken måste andra instanser sköta utan kunglig inblandning. Det ingår helt enkelt inte i rollen. "Kungsord" hör inte hemma i trafikdebatten och definitivt inte i konkurrensen bilfabrikanterna emellan. Om kungen har rätt eller fel i själva sakfrågan spelar faktiskt ingen roll i sammanhanget.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons