Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Risk för nytt Ådalen?

Annons

den 18 januari 2006

Det rådande förbudet mot att militär trupp sätts in mot civilpersoner kom till efter den ohyggliga Ådalentragedin 1931, då militären öppnade eld mot ett demonstrationståg under en arbetskonflikt. Flera personer dödades, däribland en flicka som inte ens deltog i demonstrationen. Tåget stoppades därför att myndigheterna befarade våld mot strejkbrytare, som hade lagen på sin sida.

Skotten i Ådalen utlöste begripligt nog en ytterst hetsig debatt, där extremhögern tackade Gud för att militären öppnat eld och ultravänstern talade om det inledda klasskriget. En statlig utredningskommission gjorde en mer sansad bedömning. Flera olyckliga omständigheter hade samverkat till tragedin.

Vidare befanns militär trupp olämplig, inte minst utbildningsmässigt, för rollen som ordningsmakt vid demonstrationer och upplopp.

Därför inrättades en särskild statspolis för den sortens insatser (det gängse polisväsendet var på den tiden kommunalt).

Vidare beslöts att militär trupp inte får sättas in mot civilpersoner annat än vid regelrätta bevakningsuppdrag vid vissa skyddsobjekt. Detta regleras numera enligt bestämmelserna för "militär skyddsvakt".

Dagens situation är emellertid väsentligt annorlunda än 30-talets. Global terrorism är en realitet. Formellt är terrorister civilpersoner och får således inte bekämpas av svensk militär enligt bestämmelserna, som tillkom efter Ådalentragedin.

Men vad händer om polisens resurser inte förslår vid en massiv terrorattack? För att bekämpa hårdfjällade terroriststyrkor behövs kanske insatser av pansarfordon och understödsvapen. Kanske även stridsflygplan och attackhelikoptrar. Dessa resurser finns hos militären. Inte hos polisen.

Ska medborgare skadas och dö i onödan vid en eventuell terroristattack därför att det militära försvarets resurser inte får användas?

Ska lätt beväpnade poliser ingripa med stora egna förluster medan adekvat beväpnade och utbildade militära förband-exempelvis fallskärmsjägare och pansartrupper, står overksamma för principens skull?

Naturligtvis inte!

Det viktiga är att reglerna för militära insatser mot terrorism ges en så precis utformning att myndighetsmissbruk och ytterligare Ådalentragedier förebyggs.

Här behövs en ordentlig debatt. Det utredningsförslag som senast diskuterades på Folk- och försvarskonferensen är alltför luddigt i konturerna. Terroristbegreppet måste ha en synnerligen skarp precisering. Eljest kan vi hamna därhän att militär sätts in lite hur som helst mot stökiga miljö- och/eller djurrättsaktivister, bråkiga anarkister, kriminella mc-gäng, skräniga nynazister och våldssugna antinazister från antifascistisk aktion (AFA). (De båda sistnämnda kategorierna lever närmast i ett slags våldsam symbios med varandra.)

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons