Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Riksdagsdebatterna utan djävlar anamma

Annons

Talman efter talman finner den svenska riksdagsdebatten intill tristess förkrossande respektabel och efterlyser spontanitet, stridslust och retorik av någorlunda rang.

Allt oftare kommer vi på oss själva med att (i likhet med flera svenska talmän och dito -kvinnor) avundsjukt snegla på det brittiska underhuset. Där sitter opposition och regeringsparti konstant grupperade som två supporterklubbar på bänkar mitt emot varandra. Spydigheter av litterär klass interfolierade med högljudda hejarop skär genom luften. För de kroniskt sportintresserade engelsmännen är det självklart att se politiken som en match mellan två bättre fotbollslag ur ligaserien, vilket - allt enligt förträfflige professorn Cyril Parkinsson (han med Parkinssons lag) - på ett uttömmande sätt förklarar det brittiska tvåpartisystemets uppkomst.

Nuvarande talmannen Björn von Sydow (s) sägs i likhet med företrädarna önska sig en mer spontan och livfull debatt i den svenska kammaren på Helgeandsholmen.

Hur vore det att introducera den brittiska sedvänjan att över alla block- och partigränser utropa ett uppskattande "hear, hear" ("hör, hör") när någon av ledamöterna, oavsett vem, nått nya retoriska höjder som exempelvis Winston Churchill i citatet under vinjetten "Elakheten" här intill på dagens ledarsida.

Mer läsning

Annons