Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Riksbankens räntesignal

Annons

Framför allt har riksbankens ränte- manövrar en påtagligt stimulerande effekt på nationalekonomer, marknadsanalytiker och andra professionella utövare av ekonomiska spådomskonster.

Vilket också har sin betydelse. Självuppfyllande profetior är ingalunda att förakta i tillväxtsammanhang.

Låt oss tills vidare betrakta gårdagens räntesänkning som en symbolhandling - eller snarare besvärjelse - från riksbankens sida. Överhuvudtaget ska man inte förvänta sig underverk av symbolhandlingar.

Riksbanken, och den från denna åtminstone formellt fristående regeringen (eller vice versa) signalerade igår hopp och förtröstan efter en ganska smådeppig period. Det är inte det sämsta.

I den partipolitiska debatten utlöser räntemanipulationer ett begränsat antal höggradigt förutsebara kommentarer.

Om räntan höjs avslöjar statsmakten sin gränslösa ovilja gentemot egnahemsägarna. Om räntan som nu i stället sänks, demonstrerar statsmakten sin ohöljda nonchalans för de strävsamma småspararna.

Och görs ingenting åt räntan kan den behändigt anklagas för handlingsförlamning.

Riksbanken bör emellertid inte beskyllas för glädjekalkyler, då den officiellt kallt räknar med fem procents arbetslöshet några år framåt.

Allt oftare drabbar oss misstanken att landet styrs av en sönderregerad, socialdemokratisk regering, som inte längre orkar leva upp till sina mycket goda föresatser, som vi uttryckligen hyllade på ledarplats för ett par år sedan, då statsminister Persson med berättigad stolthet kunde konstatera:

- Det går bra för Sverige!

Regeringssamverkan med två lindrigt tillväxtbefrämjande stödpartier - vänsterpartiet och miljöpartiet - har slitit hårt på socialdemokratin. Sannolikt även på statsminister Göran Persson personligen. För bara ett par år sedan framstod han som en optimistisk och starkt drivande kraft i politiken med status av internationellt uppmärksammad, europeisk statsman.

Vi har sagt det tidigare här i ledarspalten - det politiska klimatet skulle ha varit mer dynamiskt och tillväxtbefrämjande om det socialdemokratiska regeringspartiet kunnat skaffa sig samarbetspartners på mittfältet itsället för vänsterkanten. I ärlighetens namn ska dock påpekas att den nuvarande rödgröna regeringsröran inte alltigenom är sossarnas fel. Mittenpartiernas intresse för samverkan över blockgränsen har länge varit sorgligt svagt.

Mer läsning

Annons