Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Respektera barnets rätt att inte kränkas

Annons

den 9 mars 2006

Men två nya avgöranden i Högsta domstolen den senaste veckan får oss åter att känna både förtvivlan och misstro. Lagskärpningen i fjol innebar ju att sexuellt utnyttjande av barn under 15 år skulle likställas med våldtäkt, eftersom ett barn i en sådan situation alltid hamnar i en beroendeställning till en vuxen.

Om den vuxne använt fysiskt våld eller inte för att driva igenom sin vilja, ska inte spela någon roll.

Avsikten med skärpningen i sexualbrottslagen var rimligen att domstolen oftare än tidigare skulle kunna resonera sig fram till bedömningen att det handlade om en våldtäkt, inte sexuellt utnyttjande.

Men Högsta domstolen har nu i två fall gjort avsteg från den tänkta normen och i stället börjat ägna sig åt spekulationer om vilka undantag som det finns anledning att göra. Resultatet har inte låtit vänta på sig: Två mildrade domar - från våldtäkt av barn till sexuellt utnyttjande!

Trots att lagen inte längre kräver en sådan bedömning, var det centrala i de förändrade domsluten huruvida barnet var delaktigt i händelsen eller inte.

När domstolen valde att överväga dessa omständigheter har den samtidigt övergett principen om att skydda barnets integritet.

Parternas tidigare bekantskap och ålder har blivit väsentliga inslag och sannolikt försvagat den part som enligt skärpningen i sexualbrottslagen var avsedd att ges ökat skydd.

Det är illavarslande om svenska domstolar fortfarande vägrar att fullt ut respektera och skydda barn. Visserligen är det befogat att inta en försiktig inställning i situationer när de inblandade är jämnåriga, eftersom det i en sådan relation inte föreligger samma övertag som när en vuxen får ett barn att delta i sexuella handlingar.

Med den skärpa formuleringen i sexualbrottslagen borde inte ett övergrepp på ett barn kunna leda fram till slutsatsen att mildra domarna. Lagtexten ger domstolen möjligheten markera barnets okränkbarhet.

Men domstolen valde ännu en gång att bortse från lagstiftarens andemening.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons