Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Repris i Latinamerika

Annons

den 5 februari2007

Mönstret går igen. Oppositionella rörelser uppstår. Högerregimen darrar, men försöker att med amerikansk hjälp behålla makten. Fackföreningarna undertrycks. Vreden växer på djupet. Extrema krafter får chansen.

Efter en militärkupp i Argentina på 40-talet lyckades översten Juan Perón snart ensam gripa makten genom att vända sig till "de skjortlösa", som landets utfattiga då kallades. Diktatur av närmast vänsterfascistiskt slag med stora socialiseringar av näringslivet genomfördes. Som oftast vid socialisering följde ekonomisk stagnation. Perón kuppades i sin tur bort i mitten av 50-talet.

På Kuba rådde vid samma tid en usel högerregim under Fulgencio Batista, en åldrad, oduglig diktator som själv kuppat till sig makten i början av 50-talet och för sin politiska överlevnad blivit allt mer beroende av USA. Fidel Castro grep makten genom en bejublad revolution under 50-talets sista år och införde kommunistisk diktatur. Den viktiga USA-ägda sockerindustrin socialiserades. Kuba skulle i stället sälja sockret till Sovjetunionen. Beroendet av ryssarna ledde till sovjetiska robotbaser på Kuba och ett ännu i dag helt låst politiskt och ekonomiskt läge gentemot USA. För-utom socialismen bidrar den amerikanska bojkotten i hög grad till Kubas kroniskt dåliga ekonomi.

Kloka amerikaner, däribland presidenten Jimmy Carter, har upprepade gånger påtalat USA:s felgrepp i Latinamerika. När revolthotet är ett faktum stöder Onkel Sam panikslaget allsköns militärjuntor och högerregeringar "mot kommunismen". Så skedde med Kuba och även med Chile. Carter menar att USA i stället i god tid borde stödja vänsterliberala och socialdemokratiska reformrörelser. I fallet Kuba fick man i stället vad man definitivt inte ville ha - en sovjetvänlig, kommunistisk diktatur.

Den kloke pesidentens råd vann föga gehör, så länge kalla kriget pågick. I dag borde läget vara annorlunda.

I oljelandet Venezuela försökte allsköns högerkrafter generalstrejka bort den vänsterradikale, sanslöst USA-fientlige presidenten Hugo Cháves. Denne var dock lagligt vald i fria val. Aktionen misslyckades och Chavéz står nu starkare än någonsin.

Häromdagen utverkade han rätten att styra landet med diktat under de närmaste 18 månaderna. Detta är förstadiet till diktatur. Chavéz gör ingen hemlighet av att mycket stora socialiseringar står på programmet.

Det mest sannolika resultatet är en initialt bejublad fördelningspolitik - följd av snabbt tilltagande ekonomisk stagnation. Venezuela är lika beroende av sin oljeexport till USA, som Kuba någonsin var av sina sockerförsändelser till samma adressat. Chavéz inledde sin presidentur med att mucka gräl med Venezuelas viktigaste oljekund.

Två dåraktiga slags politik - Washingtons traditionella latinamerikapolitik och Chavez rabiata socialism samverkar till misär och diktatur för Venezuelas hårt prövade folk.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons