Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regioner ingen självklarhet

Annons

Ansvarskommitténs ledning hade hoppats att deras förslag inte skulle fokuseras på överväganden kring tillskapandet av större regioner som alternativ för de nuvarande länen. Men den förhoppningen var givetvis blåögd i överkant eftersom utredarna själva utgick från ett Sverige baserat på sex eller nio regioner. Naturligtvis har indelningsfrågan därmed blockerat mycket av debatten om det övriga innehållet i utredningen.

Det nya regionaliserade Sverige, enligt Ansvarskommitténs modell, ska kraftsamla kring en stad som har både ett regionsjukhus och en högskola med universitetsstatus. Ett viktigt skäl till att utredningen inleddes var nämligen att hitta nya ansvarsformer för sjukvården. Landstingen anses ha behov av större regioner för att klara framtidens påfrestningar både när det gäller personalrekrytering och investeringar i utrustning.

Tanken är att ett direktvalt regionparlament ska ta ansvar både för regional utveckling och sjukvård. Dalarna har sammanförts med Värmland, Gävleborg och Örebro i en hypotetisk region. Därmed är det lätt att dra slutsatsen att Örebro är tänkt som dalfolkets blivande "residensstad".

Visserligen har Ansvarskommittén varit tydlig i budskapet med att det är upp till de nuvarande länen att diskutera sig samman till ett samarbete som har realistiska förutsättningar att fungera. Men diskussionen vid årsmötet med landsbygdens representanter visar med stor tydlighet att det blir svårt att få ett bra samarbetsklimat när redan äktenskapets parter tycks vara utsedda.

Debatten vid landsbygdsforum resulterade i en tydlig uppmaning till ledamöterna på riksdagens dalabänk att arbeta för att Ansvarskommittén ges direktiv om att komplettera den redan omfattande utredningen. Landsbygdens folk i Dalarna vill bland har mera fakta om nyttan av stora regioner, liksom hur det är tänkt att de ska styras och av vem eller vilka.

Bristen på besked om det exempelvis blir fler eller färre folkvalda som ska engageras i politiskt arbete i ett regionaliserat land, borde ha ägnats stor uppmärksamhet i utredningens förarbeten. Nu blir det mycket gissningar i debatten, vilket kommer att ta mycket energ i det kommande arbetet.

Debatten vid landsbygdsform utgick från frågeställningen om storregioner är ett hot eller en möjlighet? Kritiken var massiv och signalerade med stor tydlighet ett tonläge om att regionindelningen uppfattas som ett hot.

Stora regioner är inget självskrivet framgångsrecept. Dessutom finns det goda skäl anta att ett frivilligt samarbete mellan dagens etablerade län kan fungera minst lika bra som regionen som tillkommit genom tvångsäktenskap.

Mer läsning

Annons