Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Psykiskt störda lagöverträdare

Annons

Det kan tyckas att jag inte har någon anledning att rycka ut till försvar för socialdemokraten Sten Heckscher. Jag vill ändå göra det, då rikspolischefen Heckscher har svängt 180 grader i sin syn på de psykiskt störda lagöverträdarna, jämfört med den han hade som statssekreterare i justitiedepartementet och numera ansluter sig till den linje i frågan, som jag drivit sedan mitten av 1980-talet.

Mitt engagemang bottnar i många års verksamhet som åklagare i Dalarna med rika erfarenheter av hur uselt det nuvarande systemet fungerar. De, som överlämnats till rättspsykiatrisk vård för allvarliga brott, kommer ofta på fri fot efter kort tid. Jag vet inte hur många gånger brottsoffer har frågat mig "hur kunde ni släppa den där, när ni visste att han var farlig?"

Frågan är berättigad. Att någon döms till vård innebär inte med automatik att någon vård faktiskt kommer till stånd. Ibland finns ingen adekvat vård att ge, oftast stupar det på att hemmalandstinget inte anser sig ha råd. "Vården" blir då mest en bokföringsteknisk historia.

Psykansvarskommitténs förslag innebär att det är juristernas sak att döma i brottmålet och läkarnas sak att bedöma vårdbehovet, som inte ska styra valet av påföljd men väl hur verkställigheten av straffet sker. Den som är psykiskt sjuk kan alltså dömas till fängelse, men om det finns ett vårdbehov, som kan tillgodoses, ska straffet helt eller delvis avtjänas på sjukhus, inte i fängelse. Vi föreslår också att staten tar över finansieringen av vården, vilket borgar för att utfallet av domen inte blir beroende av landstingets skrala ekonomi. I ledaren framhålls internering som ett föredöme. Detta måste bottna i ett missförstånd för internering var ett straff som avtjänades i fängelse. Påföljden innebar i sig inte någon vård. Däremot avtjänade nämnde Svartenbrant straffet på Säters sjukhus, alltså ett exempel på den modell, som kommittén nu föreslår.

"...det är helt oacceptabelt att straffa personer för konsekvenserna av att de är sjuka" skriver docenten Tomas Eriksson på DN debatt. Jaha?, men vem ska då bära konsekvenserna? Oskyldiga kvinnor och barn som råkar komma i våldsverkarens väg? För det är ju aldrig den politiska, juridiska eller mediala eliten ? -proffstyckarna - som bär konsekvenserna av den politik, som konsekvent sätter omsorgen av brottslingen framför omsorgen av brottsoffret. Om det är ett utslag av populism att vilja åstadkomma en bättre balans därvidlag? Ja, då får tidningen gärna kalla mig populist!

CHRISTEL ANDERBERG

Mer läsning

Annons