Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Profeten och tryckfriheten

Annons

den 16 januari 2006³

Tidningen Jyllands-Posten publicerade i höstas teckningar, varav några ganska plumpa, av profeten Muhammed.

Bilderna var ursprungligen avsedda för en barnbok.

Islamiska kretsar runt om i världen reagerade utomordentligt skarpt. För ortodoxa muslimer är det förbjudet att överhuvudtaget avbilda profeten, oavsett om han hedras eller vanhedras.

Elva muslimska länders ambassadörer i Köpenhamn protesterade till den danska regeringen och krävde åtgärder.

Från Pakistan ryktades att islamiska extremister utlovat belöning till den som mördar tecknaren.

Statsminister Anders Fogh Rasmussen stod emellertid fast. Han avvisade protesten med en enkel hänvisning till dansk tryckfrihet och förklarade att han varken ville eller kunde ingripa.

Det är rätt inställning!

Han vägrade att göra frågan politisk.

Ett tjog danska diplomatveteraner protesterade mot statsministern och menade att saken borde hanteras med större smidighet. I ett öppet brev klagar dessa äldre diplomater över "en tillspetsad ton som enbart kan uppfattas som en förföljelse av en minoritet, som utgörs av muslimska medborgare."

Flera partier i folketinget föll in i kören.

Bör man kanske införa en lagparagraf som förbjuder publicering av texter och bilder, som kan såra religiösa känslor inom-och utomlands? Kanske regeringen ska ges rätt att överhuvudtaget stoppa sådana skriverier som kan vålla diplomatiska kontroverser med andra stater?

Sådana restriktioner fanns fordomdags. Då hädelse eller "gäckeri med sakramenten" var straffbara handlingar. Under andra världskriget fanns en lagparagraf som gav samlingsregeringen rätt att med omedelbar verkan dra in dagsupplagan för tidningar som innehöll artiklar som kunde misshaga "främmande makt" (1943 vederfors för övrigt Falu Kuriren den äran, sedan tidningen samtidigt med flera liberala och socialdemokratiska blad publicerat avslöjande artiklar om tyska koncentrationsläger i det ockuperade Norge).

Efter kriget uppstod en kritisk idédebatt, där professor Herbert Tingsten med välgörande skärpa påpekade att nyssnämnda inskränkning i tryckfriheten snarare ökat än minskat regeringens problem med "främmande makt".

Utländska regimer kan behändigt åberopa tryckfrihetsrestriktionen, om en sådan finns och kräva att landets regering ska följa landets egna lagar.

I det nu aktuella fallet kunde emellertid statsminister Rasmussen helt sanningsenligt avfärda de muslimska staternas påstötningar med beskedet att han varken kunde eller ville inskränka Danmarks tryckfrihetslagstiftning. Rätt så!

Tryckfriheten omfattar även rätten att publicera hädelser, hån, osmakligheter och osanningar om religionen. Och ska så göra!

Tidigare höjdes såväl kristna som profana röster för tidningspressens tuktan. Vänsterpartiets dåvarande partiorgan Norrskensflamman förkastade således på ledarplats "den västerländska sk yttrande- och tryckfriheten där massmedia skall fritt få användas till förvrängning och förvanskning av allt, som är dyrt och heligt för socialismen."

Nuvarande etikprofessorn Torbjörn Tännsjö ville under sin leninistiska period avskaffa tryckfriheten och låta ett centralt råd utfärda tryckfrihetstillstånd, sedan varje tidningsartikel eller bok först bedömts ur politisk "nyttosynpunkt".

Lagparagrafen som förbjuder hets mot folkgrupp tillåter inte att man förtalar, kränker eller uttrycker ringaktning för judar, muslimer, färgade, homosexuella med flera minoriteter som grupp. Låt vara att begreppet folkgrupp är aningen luddigt i konturerna. Dock - lagparagrafen behövs för att stoppa regelrätta hatkampanjer mot utsatta minoriteter.

Men - och detta men är viktigt - paragrafen får aldrig tolkas så att själva läran och dess gudomligheter, det må vara kristendom, islam, hinduism, judendom eller någonting annat, icke får kritiseras, avhånas eller skämtas med i ord och bild.

Även plumpt, osmakligt och hädiskt. Förbudet att överhuvudtaget avbilda profeten muhammed kan endast ha religiös giltighet för ortodoxa muslimer inom församlingen. Juridisk giltighet aldrig!

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons