Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Primitivt USA-hat

Annons

den 9 december 2005

Politiskt ligger Pinters våldsamma angrepp rätt i tiden. Kritiken mot Bushadministrationens fasoner och fadäser hårdnar oavlåtligt över hela den demokratiska världen-inklusive USA. Från Irakäventyret, som iscensattes på falska premisser om massförstörelsevapen, till underrättelsetjänsten CIA:s fångtortyr och andra vedervärdiga förbrytelser mot internationell rätt och mänskliga rättigheter.

Denna kritik är angelägen. Förhoppningsvis kommer den amerikanska demokratin att i avsevärd grad sanera sig själv vid nästa presidentval.

Harold Pinter utslungade emellertid en generell förkastelsedom över hela USA:s utrikespolitik alltsedan andra världskriget. Detta har alltid varit extremvänsterns eländiga advokatyr med rötter hos Sovjetkommunismen.

Sanningen är den att utan USA:s väpnade stöd, skulle Västeuropa-inklusive Sverige-sannolikt ha vederfarits sovjetisk ockupation och stalinistisk diktatur efter andra världskriget.

Framstående svenska socialdemokrater som Tage Erlander och Olof Palme var fullständigt klara över den detaljen, varför de diskret tillförsäkrade sig om omedelbar militär hjälp från USA i händelse av ett sovjetiskt angrepp på vårt neutrala land. De svenska statsministrarna gjorde naturligtvis fullständigt rätt. Under kalla kriget var USA genom Nato den enda verkliga garanten för demokratins överlevnad i Västeuropa!

Harold Pinter kan karaktäriseras som en storslagen skönlitterär författare men en usel politisk analytiker eller snarare moralist. Kombinationen är inte helt ovanlig.

Lysande författare som Ezra Pound och Knut Hamsun kan nämnas som ytterligare exempel på samma fenomen. Den senare var för övrigt i likhet med Harold Pinter välförtjänt Nobelpristagare i litteratur. En god dos anglofobi samt intensiv motvilja mot kapitalism och amerikanism drev både Pound och Hamsun i armarna på fascismen och nazismen.

Detta förminskar icke värdet hos deras skönlitterära skapelser. Samma flammande hat mot kapitalismen, som förde dem bägge till fascismen, utgjorde samtidigt den i sammanhanget nödvändiga drivfjädern för deras konstnärliga skapande.

Jan Myrdal kan åberopas som ytterligare exempel på den fascinerande kombinationen av stor skönlitterär talang och klen politisk analysförmåga.

Så även Dala-Demokratens (s) politiske chefredaktör Göran Greider. Han är en av Sveriges bättre poeter, men framstår i länskollegans ledarspalt som en stundom något naiv politisk bedömare med kvardröjande fixa idéer från nyvänsterns svunna tidevarv.

Harold Pinters obalanserade, heta hat mot USA och kapitalismen är således just de starka drivfjädrar som förmått honom att skapa verkligt stor skönlitteratur.

Stor konst förutsätter obehärskad lidelse och moralistiskt raseri. Man får ta det ena med det andra,

En kyligt välbalanserad, lätt cynisk politisk betraktare åstadkommer sällan något av nämnvärt skönlitterärt eller konstnärligt värde.

Konst och politik är och förblir skilda ting, även om den senare stundom påverkar den förra.

Aldrig tvärtom.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons