Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

President Bushs svåra bevisbörda

Annons

Låt oss inledningsvis fastslå följande: Den irakiska skräckdiktaturens fall är en seger för mänskligheten. Nyfunna massgravar med hundratusentals av Husseins offer ger fullständigt klart belägg för den saken.

Detta gäller oavsett om president Bushs officiella motivering för angreppet innan krigsutbrottet låter sig bevisas eller ej.

Nu till massförstörelsevapnen. Därmed avses nukleära, kemiska och biologiska stridsmedel.

Saddam Hussein har bevisligen inte bara innehaft utan även använt kemiska massförstörelsevapen. Massmordet på inhemsk, kurdisk civilbefolkning är väl dokumenterat. Det handlade om nervgas. Ett enda minimalt stänk på oskyddad hud dödar när gasen sprids som aerosol.

Tusentals män, kvinnor och barn - samtliga irakiska medborgare - mördades med gasen sarin. Senare skulle FN-inspektörerna hitta den ännu mer mordiska nervgasen VX i Saddam Husseins depåer. Fynden handlade sannerligen inte om något enstaka laboratorieprov. Inspektörerna fann närmare 700 ton av den dödsbringande varan.

Efter kriget nyss har emellertid US army haft svårt att - trots uppenbara ansträngningar - hitta massförstörelsevapen. Man får utgå från att amerikanarna verkligen bemödat sig att säkra bevisen, som inför världen skulle klargöra att president Bush hade fullständigt fog för ambitionen att slutgiltigt avväpna busen i Bagdad. Ändå har övertygande bevis inte hittats.

Några frågor inställer sig:

Om Irak saknade massförstörelsevapen eller anläggningar för produktion av sådana vapen - varför saboterade regimen så envetet FN-inspektörernas ansträngningar efter förra kriget vid Gulfen? Inspektörerna kördes ju ut ur landet i slutet av 90-talet.

Om i stället Saddam Hussein samarbetat, avstått från A-, B- och C-stridsmedel och ärligt redovisat allt, så hade han inför världsopinionen effektivt kunnat bryta udden av den amerikanska presidentens anklagelser och därmed möjligtvis ha räddat både sig själv och sin regim kvar vid makten.

Om inspektörerna förklarat Irak fritt från massförstörelsevapen, skulle det dessutom ha varit möjligt för regimen att få de ytterst kännbara FN-sanktionerna mot landet hävda.

Saddams beteende antyder antingen stor skuld, det vill säga verkligt innehav av massförstörelsevapen. Eller också en formidabel dumhet, som skulle kosta honom hela makten och härligheten. Kanske även livet.

Världssamfundet gör klokt i att kräva ytterligare efterforskningar efter A-, B- och C-stridsmedel i Irak. Landet är ytmässigt stort som hela Tyskland och sökandet kan ta tid. Man ska heller inte utesluta möjligheten att Saddam lyckats förmå någon sympatiserande grannstat att ta emot och gömma den allra mest komprometterande materielen.

Nåväl, även om president Bushs officiella motivering för angreppet på Irak inte håller streck bevismässigt, så innebär detta självklart inte att USA omedelbart bör dra sig ur landet och Saddam Hussein och hans förtryckarregim återinstalleras (om mannen nu överhuvudtaget är i livet).

Oavsett hur det förhåller sig med Iraks massförstörelsevapen - äkta och förmenta - kvarstår följande faktum:

Äntligen har Iraks hårt prövade folk fått chansen att tillbringa framtiden i en demokrati.

Detta är trots allt det viktigaste i sammanhanget.

Mer läsning

Annons