Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politiskt system bakom tågproblemen

Annons

I lördagens tidning efterlyste chefredaktör Christer Gruhs på ledarplats en förklaring från länets trafikpolitiker om anledningen till att så många tåg ställs in. Är det några som kan svara på den frågan så är det just de politiker som varit med och bildat bolaget Tåg i Bergslagen. Bakom bolaget står nämligen länstrafikbolagen i Dalarna, Gästrikland, Örebro län och Västmanland, vilka i sin tur ägs av kommunerna, samt intresseföreningen Bergslaget.

Innan Tåg i Bergslagen tog över trafiken var det inga större problem med den regionala tågtrafiken. SJ körde de eldrivna regionaltågen med visserligen lite ålderstigna vagnar men ytterst sällan ställdes turer in. Privata bolaget BK-Tåg körde dagligen de gamla dieseldrivna motorvagnarna mellan Borlänge och Malung, Västerdalsbanan, och såg till att vagnarna var i farbart skick trots deras mycket höga ålder.

Tåg i Bergslagen satsade från början enbart på nya tåg och valde för ellinjerna en helt ny och obeprövad tågmodell, Reginatåg. För diesellinjen Borlänge-Malung beställdes nya vagnar av typ Itino att sättas i trafik under detta år.

Driften av regionaltågstrafiken upphandlades. SJ tog hem affären, vilket ledde till att privata BK-Tåg lämnade Västerdalsbanan.

Tåg i Bergslagen utgick således ifrån att den nya tekniken skulle fungera fullt ut redan från början. Ingen reservkapacitet planerades in. Och när den nya tekniken inte fungerar blir det naturligtvis stopp i tågtrafiken. De turer på bland annat Siljansbanan som SJ kör i egen regi rullar utan problem. SJ använder i denna trafik äldre men betydligt driftsäkrare tåg men den möjligheten finns alltså inte när de kör för Tåg i Bergslagen.

Det är alltså inte privatiseringen som ligger bakom problemen på de eldrivna linjerna utan de beslut som tagits av länstrafikbolagens representanter i styrelsen för Tåg i Bergslagen. Många kommuner i Bergslagen har också gått i borgen för Tåg i Bergslagens engagemang så den nya tågtrafiken är väl förankrad bland kommunpolitikerna.

När det gäller Västerdalsbanan torde den allra bästa trafiklösningen vara snabbbussar Borlänge-Vansbro-Malung-Sälenfjället. Även om de bussar som ersätter vissa tågturer nu endast går till Malung, erbjuder de betydligt bättre komfort än de gamla rälsbussarna. De nya Itinotågen är försenade och beräknas nu inte komma i trafik förrän till vintern.

Hade Tåg i Bergslagen inte koncentrerat sig på tågtrafik i alla lägen utan i stället byggt upp ett nätverk av tåg och buss skulle ett konkurrenskraftigt alternativ till bilen funnits för såväl kommuninvånarna i Västerdalarna som turisterna.

Även i fallet Västerdalsbanan är det således fel att peka på privatiseringen som en orsak till att tågen inte går. Här kan nämnas att privata BK-tåg framgångsrikt byggt upp ett helt nytt tågsystem i Småland. Systemet trafikeras i dag med rälsbussar av samma årgång som de som egentligen skulle rulla på Västerdalsbanan dagligen och dess tåg går "som tåget".

Förklaringen till dagens trafikkaos hittar således politikerna bland de beslut som de själva tagit. De kan inte skylla på avregleringen och inte heller lasta SJ och dess personal för att det åtagit sig att köra tågen i kommunernas nya tågsystem.

JAN-ÅKE BOSELL

Mer läsning

Annons