Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politikens skuld till Barnevik

Annons

Statsminister Persson är besviken och upprörd över herrar Barneviks och Lindahls tilltagsenhet på pensionsfronten. Vilket är fullständigt politiskt korrekt. Partiledare i allmänhet och socialdemokratiska sådana i synnerhet kan omöjligen hysa någon annan officiell uppfattning i frågan.

Moderaterna, som normalt inte tillhör högförmånstagarnas mest frekventa kritiker, kräver nu hos regeringskansliet att även statliga företagschefers pensionsavtal läggs på bordet.

Som bekant förekommer fallskärmsliknande arrangemang inte enbart inom det privata näringslivet. Här har oppositionen goda möjligheter att försätta regeringspartiet i pinsamma belägenheter. Ett utmärkt krav således.

Kristdemokraternas Alf Svensson har just upptäckt att behovet av en specifik värdekommission (ett gammalt partikrav) aldrig varit större än nu efter sista tidens pensions- och kartellmysterier. I sanning ett krav i tiden.

Gudrun Schyman ropar på riksdagsdebatt kring de båda före detta ABB-chefernas superpensioner. Ännu ett förträffligt krav i tiden.

Kort sagt, med sina sensationella pensionsförmåner har herrar Barnevik och Lindahl förlöst den svenska debatten i valrörelsens viktiga upptakt.

En komplikation är förstås att partierna hittills tyckt tämligen likartat i ämnet.

Välgörande vore därför, om någon udda ande dristade sig att försvara svindlande pensioner. Kanske Göran Persson ofrivilligt hamnar i den delikata situationen, ifall moderaterna lyckas genomdriva sitt krav på granskning av statliga företagsledares pensionsavtal.

m m

Vad som behövs är inte ytterligare fördömanden av grundavslöjade Barnevik utan en sansad debatt om vilka förmånsskillnader som är acceptabla - och vilka som inte är det.

Socialismens ekonomiska jämlikhetsfilosofi torde förbli en vacker utopi, möjlig endast i en värld befolkad av idel änglar.

Kort sagt - vilken ekonomisk ojämlikhet är acceptabel?

Mer läsning

Annons