Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Peter Santesson: Vad trodde vi skulle hända efter årtionden av en underbetald och misskött lärarkår?

Annons
Krönikören Peter Santesson är fil. dr i statsvetenskap och opinionschef på Demoskop.

Nu är det drygt två veckor kvar på sommarlovet. För många elever är det sedan dags för ännu ett av dessa evinnerliga lärarbyten. Den gamla klassföreståndaren som tackades av med blommor och tårar i juni var ju tyvärr, Tyvärr! tvungen att lämna ifrån sig klassen i förtid.

Det var ett nytt jobb på Skola B som oväntat hade kommit emellan. Ty på Skola B utspelade sig en identisk scen på avslutningen med läraren som dessvärre lämnade sin nya etta redan efter första året eftersom den läraren hade rekryterats till att fylla ett hål som uppstått på Skola C – i och med att Skola A hade rekryterat en lärare därifrån.

Det här är sådant som ältas oss barnfamiljer emellan på sommarens kompisträffar och i toakön på minigolfbanan.

LÄS ÄVEN:

Dalarna har näst lägst lärarbehörighet i landet – så ser det ut i din kommun

Jag tror inte att de saker jag hör är särskilt avvikande. Om tioåringen som efter avslutat lågstadium nu konstaterar att hon har fått en ny klassföreståndare varje år under hela lågstadiet och ibland även under pågående termin. Eller den nya förskolläraren som skuttade vidare till en ny förskola redan efter ett par månader. ”Å, det har varit så härligt att få lära känna era barn, men tyvärr…”

Att hitta samlad statistik på utvecklingen visar sig inte vara enkelt, men vittnesmålen från lärarfacket och skolledare är desto fler. Lärarrörligheten ökar ordentligt.

Fattas bara annat. Eftersom lärarbristen är så pass stor kan ett skolbyte ge ett ordentligt lyft för läraren som får chansen att förhandla om sin lön. Skolan som tappar läraren tycker att de inte har råd att matcha anbudet från den konkurrerande skolan, men i praktiken kommer de knappast billigare undan när de i nästa skede ändå måste nyanställa för att fylla vakansen.

I längden kommer man inte undan att betala marknadsmässiga priser för den bristvara som lärare och förskollärare har blivit. Men på kuppen får man en kvalitetsskadlig flyttkarusell. Knepiga incitament skapas: Mindre trofasthet belönas med en snabbare löneutveckling.

Catharina Niwhede vid Lärarnas Riksförbund berättade förra året om hur de funnit att många lärare ”hade slutat mitt under terminen. Det har tidigare aldrig hänt. Lärarna har varit så lojala mot sina elever att man har stannat terminen ut, men nu gör man inte det längre. Detta är något nytt. Man lämnar så fort man hittar en arbetsgivare som betalar bättre.”

LÄS ÄVEN: Nästan 1 100 extra utbildningsplatser ska ge ett kunskapslyft i länet

I grundskolan är personalcirkusen illa nog, men ännu mer oroas jag av den stora rörligheten i förskolan.

När Sveriges Radio granskade läget där i juni hittade de en stadsdel där 35 procent av förskolepersonalen byttes ut under ett år. Arma småbarn som för sin psykiska utveckling har behov av att knyta an till vuxna omkring sig.

Men man kan inte underbetala och missköta yrkeskårer och förvänta sig att de i evinnerlig tid ska drivas av ett inre kall.

I slutänden får skolan den personal den betalat för – eller, ja, snarare försökt låta bli att betala.

LÄS ÄVEN:

Fler krönikor av Peter Santesson

Mer läsning

Annons