Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Peter Santesson: Därför är kommunala julsnapsar en god investering för skattebetalarna

Annons
Detta är en önskvärd syn på de kommunala julborden den kommande månaden, anser Peter Santesson. Foto: Claudio Bresciani

En kompis som är förvaltningschef i offentlig sektor suckade: "Vi kommer inte kunna göra någonting för personalen i jul Vi har röda siffror", förklarade han, "och då får man liksom inte göra något trevligt för sin personal".

"Att strunta i normal personalvård är egentligen en väldigt dålig idé. Men vem vill behöva försöka förklara det i media när de kommer sättandes och viftar med fakturan för julfesten och personalens julklappar", frågade han retoriskt.

"För all del", sade jag. "Jag kan ta på mig det uppdraget!"

Av någon anledning tycks det ha etablerats en norm att offentliganställda – värst verkar det vara i kommunsektorn – på sin höjd ska få en förödmjukande keps och en kulspetspenna i julgåva på jobbet.

I Falun förbjöds de kommunanställda år 2015 att ens för egna pengar köpa alkohol på det kommunala julbordet, som inmundigades på fritiden!

Förvisso, en viss återhållsamhet med alkoholen vid julbordet är att rekommendera av mängder med skäl. Men att hindra vuxna människor från en enstaka nubbe och julöl?

Det är som om det skulle höra till god ton att den kommunala julen firas som om man bodde på nunnekloster.

Skattebetalarnas pengar är ett uttryck som med rätta har ett visst skimmer kring sig. Givetvis ska man ha mycket stor respekt för skattemedel. Men riktigt så enkel är ändå inte saken.

För ett annat uttryck som man bör ta på allvar är att inte låta snålheten bedra visheten. Den som av kortsiktig snålhet försöker ducka från nödvändiga utgifter drar bara på sig större kostnader längre fram. Om man inte tar kostnader för löpande underhåll åker man istället på tredubbla kostnader för akuta reparationer några år senare.

Att strunta i fysiskt underhåll när man har ekonomiskt underskott gör bara de största dumbommarna (vilket förvisso är en stor skara det med, även i samhällsvitala sektorer).

Men av någon anledning verkar många i offentlig sektor ha svårt att omfamna tanken att inte bara maskiner behöver underhållas utan även personalen. Och att sådant underhåll handlar om något annat än peppiga utrop från chefen då och då.

En arbetsgivare som aldrig i handling bjuder till och visar riktigt engagemang för sin personal kommer finna att den så sakteliga ruttnar till.

Människan är en social varelse som brukar vara bra på att betala tillbaka i samma valutor – på gott och ont. Den kvalitet som finns i en glad och engagerad personal har ett värde som vida överstiger kostnaderna för lite normal personalvård.

Men drivs inte personal i mjuka sektorer, vård-skola-omsorg, av ett så starkt professionellt kall att värdsliga ting som en riktig julklapp från arbetsgivaren inte spelar någon större roll ändå?

Nog tror jag att kallet är starkt hos många. Men människan är sig lik, även om hon är offentliganställd. (Tänk, va!)

De små gesterna spelar en stor roll. Så låt det nu bli en riktig jul även i kommunen.

Peter Santesson

LÄS ÄVEN:

Fler krönikor av Peter Santesson

Krönikören Peter Santesson är opinionschef på Demoskop.

Mer läsning

Annons