Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Persson sviker vallöften

Annons

I stunder som denna anklagar oppositionen regelmässigt regeringen för svek mot väljarna. Folkpartiledaren Lars Leijonborg undrar således i Expressen om statsminister Persson någonsin kan se de bedragna barnfamiljerna i ögonen igen. Centerns Maud Olofsson anklagar regeringen för att ha "köpt" vissa väljargrupper med vallöften som han redan under valrörelsen visste var ohållbara.

Vad som härvidlag är reell kritik och vad som är slentrianmässig oppositionsretorik är inte helt lätt att bli riktigt klok på.

Alla regeringar oavsett partifärg drabbas förr eller senare av fenomenet att kredit illa harmoniserar med debet, då prognos och verklighet tenderar att åtminstone för en tid vandra skilda vägar. Glappet beräknas för närvarande till totalt tio miljarder.

Finansminister Ringholm urskuldar sig själv och regeringen med att det inte är vallöftena som är för fagra utan statens skatteintäkter som i takt med sviktande börs och konjunkturer håller på att bli för små.

Varpå statsministern förklarar att många av utfästelserna säkert kan hållas, om bara konjunkturen bättrar sig. Vilket är slentrianmässig regeringsretorik.

Mer konkret, vari består löftesbrotten? Drygt tre miljarder till utlovade vårdsatsningar skulle bli den största utgiftsposten i sammanhanget om utfästelsen fullföljs. Med tanke på regeringspartiets utomordentligt skarpa kritik av de borgerliga partiernas - framför allt moderaternas - skattesänkningslöften i valrörelsen, ter sig ett löftesbrott här extra anmärkningsvärt.

De borgerliga anklagades envetet för att vilja låsa eller nedrusta just vård och omsorg.

Nästan lika mycket kostar höjd garantipension och änkornas slopade inkomstprövning i pensionssystemet. I samma storleksordning ligger resursförstärkningen till akademisk forskning.

En miljard, avsedd att underlätta för kommunerna att anställa fler lärare, befinner sig likaledes i farozonen.

Göran Persson nödgas nu slopa och/eller ställa på framtiden. En kinkig komplikation i sammanhanget är att regeringen kommit överens med sina båda stödpartier (v+mp) om flera av dessa vallöften, som nu hamnat i farozonen.

Alternativet är att göra som regeringen Bildt på sin tid - låna till kalaset.

Detta blir måhända vad vänsterkantens stundom ganska kortsiktigt opportuna stödpartier kräver.

I den stunden tvingas kanske Göran Persson - vars aversion mot statslån hos utländska bankirfirmor är väl omvittnad - att söka nya stödpartier på andra sidan blockgränsen, på mittfältet i stället. Mittenpartierna torde ha lärt sig läxan från förra regeringstillfället och numera noga akta sig för kreditaffärer på lösa boliner.

Den trista verkligheten är - som alltid - all politiks värsta vedersakare.

Mer läsning

Annons