Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Persson får en helt ny opposition

Annons

Folkpartiet liberalerna vann valet. Väntat mot bakgrund av hur opinionen utvecklat sig under valrörelsen. Men sensationellt mot bakgrund av det urusla utgångsläget. Folkpartiets ingångsvärde i valrörelsen låg bara strax över fyraprocentsspärren.

Upphämtningen är remarkabel. Det som brukar sägas om folkpartiet är att partiet har en mycket liten kärntrupp, mycket få säkra väljare. Men uppenbarligen gäller också det omvända.

Folkpartiet tycks vara det borgerliga parti som också har störst förmåga att växa.

Men folkpartiets enorma valframgång räcker inte för maktskifte.

Göran Persson sitter kvar i orubbat bo. Troligen också hans socialdemokratiska minoritetsregering. Vänstern och miljöpartiet inordnar sig av allt att döma som stödpartier, och spelar därmed samma roll som under den hittllsvarande mandatperioden. Det ökade inflytande de vill och förmår förhandla sig till torde vara marginellt. Det vore fel att fortsätta tala om miljöpartiet som vågmästare, att särredovisa de gröna rösterna i eget block. Miljöpartiet hör hemma i vänsterblocket på samma sätt som att kristdemokraterna, som även dem startade som blockoberoende parti, hör hemma i det borgerliga blocket.

Valutgången ger Sverige ytterligare fyra år av stagnation. Fyra år till med en regering som helst inte vill ändra så mycket. Sverige hade varit värt ett bättre öde. Men om intet nytt råder på vänsterfronten, så är den borgerliga oppositionen desto mer förändrad. Folkpartiets Lars Leijonborg

blir nu oppositionsledare. Moderaterna är (när detta skrivs) fortfarande större, men Leijonborg har för det första ett psykologiskt övertag såsom valsegrare. För det andra kan han -- om han förmår hantera situationen skickligt --bygga vidare på den vänskapsallians med centern som de båda

partierna visade trevande exempel på i valrörelsens förspel.

Det blir mycket svårare för Perssons s-regering att avfärda en opposition vars kärna utgörs av en allians mellan folkpartiet och centern. Dessa båda partier, liksom även kristdemokraterna, utmanar s-regeringen på det socialdemokraterna uppfattar som egen planhhalva, välfärdens innehåll.

Göran Perssons ministrar för skola, vård och integration kommer att få mycket pressande fyra år.

Inför valet 2006 kommer det borgerliga alternativet att vara mycket starkt och samlat kring mitten. Då kan det regimskifte komma som för Sveriges bästa borde ha inträffat redan igår.

Mer läsning

Annons