Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Padma Schrewelius: Bohlin var rätt ute i den glödheta debatten i Borlänges fullmäktige

/
  • Bohlin har fått hård kritik för M-politiken att det ska vara större ekonomiska skillnader mellan att jobba och leva på bidrag.

Annons

Under budgetfullmäktigemöte i Borlänge i måndags blev Carl-Oskar Bohlin (M) och hans partikamrater utskrattade och anklagade för att sprida sverigedemokratiska myter.

Detta för att de i samband med sitt anförande om att det måste löna sig att gå från bidrag till arbete samtidigt nämnde en i sammanhanget häpnadsväckande hög siffra: 27700 kronor.

Siffran baseras på en utredning från Riksdagens utredningstjänst som M begärde i somras och som visar hur höga de sammanlagda ersättningarna för en trebarnsfamilj där båda föräldrarna är arbetslösa kan vara.

Börjar en av föräldrarna i räkneexemplet arbeta för en kommunalarbetares ingångslön förlorar familjen hundra kronor i månaden.

Precis som M i enlighet med utredningen påpekar, lönar det sig alltså inte alltid att arbeta.

Ändå fnissade S och V i stolsraderna i fullmäktigesalen och hävdade, felaktigt, att det var lögn.

I tisdags beskrev Bohlin händelsen i en Facebook-status som snabbt fick stor spridning. I den stod bland annat:

”Sverige har så höga bidrag att inte ens S själva tror att det är sant. Vi blir anklagade för att ljuga, skarva och spela främlingsfientliga krafter i händerna bara för att vi nämner en siffra.”

Det är oroväckande hur snabbt populistkortet dras från politiska motståndare när rena fakta, oavsett hur obekväma de är, presenteras.

Det krävs ett antal orimliga tankeled för att påståendet att bidragsnivåerna är orimligt höga ska kunna tolkas som "främlingsfientligt".

Den här typen av utspel från politiska motståndare bidrar inte till något annat än att spä på ängslighet om vad man får säga och inte säga.

Det som vänsterblocket, i stället för att håna M, borde lägga fokus på är att ta till sig av fakta och antingen förändra sin politik för att den kommit att få orimliga effekter, eller argumentera för varför dagens relation mellan välfärdsstatens skyddsnät och arbetsmarknadens lägstalöner är rimliga.

M:s slutsats är att bidragen bör anpassas så att de, även när de kombineras, aldrig blir högre än 75 procent av lägstalönen. Till att skillnaden mellan jobb och bidrag ska öka bidrar också M-förslaget med ett förstajobbet-avdrag.

Att det i räkneexemplet rör sig om ett ovanligt fall förändrar inte vad som i alla lägen bör vara en given princip: Att det alltid ska löna sig att börja arbeta.

Principen är inte bara en viktig signal från samhället, utan också en förutsättning för att långsiktigt upprätthålla arbetande människors vilja att vara med och betala för systemet.

LÄS MER: Bohlin (M): Det ska inte vara lättare att gå på bidrag än att jobba

Mer läsning

Annons