Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Padma Schreweilus: "Antirasister" driver rastänk i adoptionsdebatten

/
  • Kommentarsfältet på Facebook fylldes snabbt av arga kommentarer från personer som kallade sig etablerade antirasister, skriver Padma Schrewelius

Annons

Den 13 november publicerades min krönika Adoptionsdebatten är ett otäckt exempel på hur långt rastänkandet gått . Den kan kort sammanfattas med att jag ville stå upp för adoptioner och kritisera idéer om att människors "ras" ska avgöra vem som får adopteras av vem.

Jag hade ingen aning om vilket getingbo jag stoppade handen i.

Kommentarsfältet på min Facebooksida fylldes på kort tid av drygt tvåhundra inlägg från människor som i grupper som exempelvis "Postkolonialt perspektiv" hade hetsat varandra att "alliera" sig mot mig.

De uppger sig själva vara "etablerade antirasister" som vill bekämpa strukturell rasism. För att göra detta anser de att vi måste bemöta rasism med rasisternas egen retorik och rastänk.

Jag och många fler är övertygade om att vi knappast bekämpar rasidéer genom att själva dela upp människor i något som inte existerar, utan snarare tvärtom.

Men det slutar inte där. De som använder sig av rasretorik får uppenbarligen svårt att hålla isär vad som är idévärld och vad som är verkligt. Plötsligt har de trillat dit och driver själv rasistiska antaganden.

Det kunde exempelvis låta så här:

"Inhemska adoptioner blir bättre för att man får behålla land, kultur och språk – man kan lättare förstå varandra och kommunicera."

De andra "antirasisterna" tog inte avstånd från dessa kulturessentiella antaganden, utan tvärtom hyllade dem med glada tillrop och en rad emojis i form av glada ansikten, blommor och hjärtan.

Språk och kultur är inte något genetisk nedärvt utan något vi formas i. Kultur är heller inget statiskt, tvärtom är våra levnadssätt och värderingar i konstant förändring över världen.

Detta är för de flesta självklart. Men denna nya generation antirasister har gått fullständigt vilse. Rasisterna måste jubla.

Som om detta inte vore nog, trasslar de också in sig i konspirationsteorier:

"...om de bara vore föräldralösa på riktigt så...", kommenterar en person om mitt påstående att föräldralösa barn behöver en familj.

Flera börjar tala om att barnhem som en kriminell verksamhet driven av kapitalistiska intressen som behöver upphöra:

"Andelen barn på institutioner skulle minska, relativt snabbt, när det inte längre finns ett behov av att föda den internationella marknaden med barn."

Flera häpnadsväckande kommentarer med liknande budskap följer.

Tror man att svenska myndigheter, barnhemmen och adoptionsföräldrarna själva är delaktiga i en sunkig adoptionsindustri så är det såklart svårt att övertyga om något annat.

Men som journalist har jag ett ansvar att bekämpa desinformationssamhället, därför har jag talat med Annette Enberg, chefjurist på Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, om hur säkra internationella adoptioner egentligen är.

Det finns exempel där adoptioner har gått fel till, men regeln är att kraven är höga. De tre adoptionsförmedlingarna vi har i Sverige måste auktoriseras på nytt vartannat år. Besök och tillsyn på verksamheterna är en självklar del.

Adoptionsförmedlingarna får inte gå med vinst och det är ett grundkrav att de inte får ta betalt för adoption. Den summa adoptivfamiljen betalar är endast till för att kunna bedriva fungerande verksamheter med personal och täcka kostnader.

Svenska myndigheter gör med andra ord väldigt mycket för att förhindra någon form av ekonomiska intressen vid adoptioner.

Både rastänket och misstänksamheten mot myndigheter och etablerade medier delar dessa "antirasister" med klassiska rasister.

Om inte den påstått antirasistiska rörelsen gör upp med vilseledande information och rasbiologi bidrar de till att rasisterna får luft under sina vingar.

Vi som tar illa vid oss av rastänkande och närmast sekteristiska övertygelser behöver höja våra röster för att visa vad antirasism är på riktigt.

Mer läsning

Annons