Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orimlig kravkatalog

Annons

den 3 april 2006

Därmed har arbetsuppgiften för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen under 90-talet och hittills under 2000-talet dominerats av adminisitration av samhällets olika insatser för att hitta meningsfull sysselsättning för människor som av olika anledningar hamnat vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden. Kravkatalogen har blivit orimligt lång och omfattande.

Mer sällan upplevs arbetsförmedlingen idag som en aktiv samarbetspartner när det gäller företagens behov av snabba åtgärder och insatser i syfte att anpassa verksamheten i företagen till svängningarna i omvärlden.

Det har också lett till att företag med krav på snabb omställning i arbetet med rekrytering av personal med rätt kompetens, kommit att ske utan hjälp från arbetsförmedlingen. Inte bara små och medelstora företag utan också större och personalintensiva industrier har lärt sig att hitta egna vägar i sökandet efter lämplig personal.

Givet alla de regelverk som omgärdar olika verksamheter i dagens samhälle är arbetsförmedlingens uppgift inte enkel. Det är inte någon lätt uppgift att förmå människor som hamnat i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder att våga pröva något nytt och osäkert, om insatsen också kräver att den enskilde tvingas äventyra den personliga tryggheten. Samtidigt finns bland många företagsledare en stor osäkerhet, för att inte säga ovilja, att satsa på arbetskraft vars kompetens och uthållighet kan tyckas osäker.

Under långvariga konjunktursvackor har arbetsförmedlingens roll varit att försöka förmå människor att flytta från sysselsättningssvaga län till regioner med stor efterfrågan och hög sysselsättningsgrad.

Erfarenheten av denna flyttlasspolitik har varit blandad. Det finns förvisso många goda exempel där människor brutit upp från årslånga perioder av arbetslöshet och förtvivlan och skapat sig en ny tro på framtiden tack vare jobbet på den nya orten. Men detta politiska instrument har också otaliga exempel på människor som lämnat arbetslösheten i den egna kommunen för att snabbt hamna i samma situation i den nya miljön.

Den generella utbildningsnivån i Dalarna är fortfarande bland de lägsta i landet. Trots gymnasieskolor i varje kommun och en bra satsning på högskolan, är det fortfarande för många ungdomar som väljer bort utbildning. Många av dem blir snart en "kund" hos arbetsförmedlingen.

Men förmedlingens roll av diversehandel där regeringen hela tiden staplar sina nya uppgifter i avsikt att justera arbetslösheten, borde ses över och anpassas till en verksamhet som gör den mer effektiv än i dag. Valet står sannolikt mellan att fortsätta i rollen som regeringens främsta administratör av arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller att omstrukturera uppgiften så att arbetet koncentreras mot att öka servicenivån till näringslivets verkliga behov, utan att för den enskilde lämnas i sticket.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons