Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Olycklig makt- förskjutning "Vissa växer under ansvar. Andra bara sväller."

Annons

Avreglera mera blev 80- och 90-talens marknadsliberala inriktning när det gällde kreditmarknaden, post, järnväg, el, flyg, taxi, tele, etcetera.

När nu den ekonomiska och politiska "baksmällan" efter avregleringsfesten blivit alltför tydlig och besvärande för vår regering så tillsattes en utredning kring avregleringens effekter.

Inlägget | Avregleringen

Den utredningen leds nu av LO:s Dan Andersson som i en första rapport konstaterar att monopolens avskaffande inom sex samhällssektorer har inneburit orimliga prishöjningar gentemot konsumentprisindex (KPI).

Jag menar att avregleringen och utförsäljningen av det som i dagligt tal kallas samhällsservice har tillkommit av en enda avgörande orsak, nämligen kapitalets önskan att hitta nya marknader att jaga vinster i. Avreglering handlar alltså om demokratins nedmontering och om kapitalismens förutsättning att växa.

En maktförskjutning har därvidlag skett från offentlig ekonomi till privat och detta samhälleliga förvandlingsnummer har skett och verkställts i regering och riksdag av ledamöter som vid högtidliga tillfällen tar varandras händer och sjunger Internationalen och Arbetets söner. Hur har detta varit möjligt?

Enorma penningbelopp och tidigare gemensamma investeringar har med olika ursäkter, löften, lögner och några handslag slussats ut från den offentliga ekonomin och förvandlats till nya "spelmarker" i Casinoekonomin. Till vilken nytta och för vem? undrar man.

När gemensamma åtaganden förvandlas till enskilda angelägenheter mister samhällsmedborgaren sin legitimitet och reduceras till att enbart bli en kund på en öppen marknad. När staten bryter sitt sociala kontrakt med invånarna och enbart blir domstol och lagstiftare så försvinner "vanliga" människors engagemang och vilja att genom politiska föreningar påverka samhällsutvecklingen. Hur många som besöker valurnorna efter den medborgerliga degraderingen och statens minskade betydelse vet vi redan genom våra tidigare EU-val.

Eftersom demokratin har ett egenvärde så måste jag, och borde alla andra som kallar sig demokrater, slåss mot de krafter som skönmålar konkurrensens fördelar inom alla samhällssektorer.

Jag hoppas att jag genom min blygsamma gräsrotsanalys väckte någon tanke hos läsaren så att vi med gemensamma krafter, politiskt engagemang, nya tag och lite klokare av tidigare misslyckanden kan ta oss an 2000-talets samhällsbygge!

LEIF LINDSTRÖM

Leif Lindström är medlem av vänsterpartiet och han bor i Borlänge

Mer läsning

Annons