Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oj, så många vi är

Annons

Med boktiteln Kris i befolkningsfrågan larmade forskar- och politikerparet Gunnar och Alva Myrdal på 40-talet. Svenskarna födde för få barn och folkhemmet riskerade befolkningsbrist.

Sociala ingenjörskonster i folkhemmets hägn förväntades lösa dilemmat.

Nio miljoner svenska medborgare är förvisso en imponerande skara. På paret Myrdals tid var vi drygt sex miljoner. En stadig, väl behärskad tillväxt, var nu behärskningen må ligga. Fler faktorer av medicinsk och ekonomisk natur torde spela in.

Den befolkningskris makarna Myrdal varnade för är således överspelad?

Inte helt. Däremot har den ändrat natur sedan 40-talet.

Befolkningsökningen totalt sett har vi invandringen att tacka för. Den förutan skulle moder Svea ligga rejält på minus. Den egna nyproduktionen är klart otillräcklig i sammanhanget. I industriellt avancerade länder minskar födelsetalen. Vilket ger hopp om att mänskligheten på sikt kan bringa befolkningsexplosionen under kontroll. Kinas och Indiens snabba industrialisering inger hopp. Det kvarvarande, primitiva jordbrukssamhället i stora delar av tredje världen inger däremot fortfarande farhågor för såväl överbefolkning som misär. Homo sapiens är ingen jordisk bristvara.

Invandringens betydelse framgår av det faktum att många invandrare tjänstgör inom vård och omsorg. Dem förutan skulle vi kanske redan ha den underbemannade sjukvård som en del forskare varnar för inom ett eller annat decennium.

Under 2004 har emellertid invandringen minskat avsevärt, vilket antyder att de forskare och ekonomer, som varnar för kommande folkminskning och brist på arbetskraft inom vissa sektorer till sist kan få rätt - trots dagens jubelfanfarer över just uppnådda nio miljoner.

Sveriges befolkningstillväxt är tyvärr alarmerande snedfördelad, då väsentligen storstadsområdena får fler invånare. På mindre orter och i glesbygden råder negativ befolkningsutveckling - eller rättare sagt avveckling.

Här nödgas vi konstatera att Falun, som nyss hade god inflyttning och hyggliga födelsetal nu ligger på minus. Låt vara att underskottet inte uppgår till mer än tre personer. Här gäller för alla demografiskt ansvarskännande Falubor, ja, för dalfolket in corpore att ta nya friska tag såväl politiskt, sysselsättningsmässigt som givetvis individuellt - eller rättare sagt - parvis!

Eljest riskeras att makarna Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan övergår från att vara en antikvarisk till en dagsaktuell angelägenhet.

Mer läsning

Annons