Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ödesdag för landstinget

Annons

I dag ska landstingets styrelse fatta beslut om hur man ska skära i dess verksamhet för att få ned budgetunderskottet. Jag är rädd för att man fattar fel beslut och tar bort det som invånarna i Dalarna uppskattar mest - en bra närsjukvård.

Jag är med på att nå balans i den svåra ekonomin men inte på bekostnad av medborgarnas välfärd. Till den senare hör en sjuk- och hälsovård som medborgarna i Dalarna känner trygghet för och tilltro till. Om landstinget misslyckas med att förankra sina beslut hos invånarna kan det vara början till slutet för landstinget som huvudman för sjuk- och hälsovården i länet.

Landstinget i Dalarna har av flera skäl hamnat i ett svårt läge. Flera av dessa skäl har sin grund i landstingets tidigare egna beslut och icke-beslut och annat beror på i länet svårpåverkbara faktorer. Nu går det inte längre att klara skenande budgetunderskott med hundratals små och illa genomtänkta panikbeslut. Det behövs en genomtänkt och långsiktig strategi för att skapa en bra och hållbar sjuk- och hälsovård. Denna strategi kan bara tas fram genom en omfattande dialog med Dalarnas befolkning. Med en sådan i bakgrunden kan sjukvården omstruktureras utan panik.

Det vi nu ser i flera andra landsting - senast i Norrbotten - är att dessa avrustar de små lasaretten mycket kraftigt och försämrar vårdcentralernas möjlighet att vara kompetenta arbetsplatser och attraktiva närsjukvårdsenheter. Till slut hamnar vi i en "Göteborgsk situation" där Sahlgrenska Universitetssjukhuset blir den enda räddningsplankan för hårt drabbade patienter utan kompetenta vårdcentraler i sina bostadsområden. Följden har blivit att Sahlgrenska fungerar allt sämre, att paniken styr och att budgetarna blir ännu sämre. Situationen i Västmanland och Värmland har utvecklats på ett likartat sätt.

Jag är rädd för att vi påbörjat samma utveckling i Dalarna. Nedläggning av vårdcentraler, kraftig nedrustning av vårdcentralerna i bland annat Leksand och Vansbro där man nu måste bli sjuk inom landstingets allt sämre öppettider för att slippa akuttaxiresor till Falun etcetera. Situationen börjar bli ohållbar och landstingets framtid allt osäkrare. Krisen kommer att öka i oktober när stafettläkarna inte längre får vara kvar och lokala privatläkare successivt utesluts genom för låga patienttak.

Enligt min mening klarar inte landstingets byråkrater, och få förtroendevalda, att hantera det svåra läget. Den lösning jag ser framför mig - om vi ska slippa ett läge där vi via privata försäkringar skaffar oss en helt annan sjukvårdsapparat - är att landstinget skjuter upp de akuta besluten kring vårdcentralerna, startar en bred dialog med medborgarna, under tiden prövar kooperativt styrda vårdcentraler och "Älvdalenlösningar" samt skaffar sig kunskap om bra sjukvårdslösningar i andra länder och regioner.

Om medborgarna får bestämma avsevärt mer än

i dag kan jag tänka mig att vårdcentraler och små lasarett rustas upp och att Falukomplexet krymps genom en långtgående samverkan med flera grannlän. Då blir den mest kompetenta verksamheten kvar i Falun samtidigt som budgeten går ihop och kullor och masar får den bästa specialistsjukvården i Mellansverige. Frågan är bara - vågar landstingets ledning utan prestigehinder anta en sådan utmaning?

Mer läsning

Annons