Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nytänkande krävs - nu

Annons

Tidningen har i flera dagar diskuterat ämnet. Två av tio i Dalarna lever mer eller mindre på olika former av arbetslöshets- eller sjukbidrag. I hela landet är siffran över en miljon människor.

Det finns otaliga arbetsuppgifter som behöver utföras. Det visar inte minst statsminister Göran Perssons (s) utspel om att "sätta upp gardiner" åt gamla. Bara genom detta uttalande trodde han sig tillföra arbetsmarknaden omkring 10 000 jobb. I teorin går det naturligtvis att skapa hur många jobb som helst i offentlig sektor. Lek med tanken att alla som i dag kan arbeta helt eller delvis trots att de lever på bidrag skulle erbjudas jobb i offentlig sektor som en motprestation för det utbetalda bidraget. Kostnaden för samhället skulle inte öka - i varje fall inte på papperet.

Problemet är att många anställda på Ams, Försäkringskassan och en lång rad andra myndigheter som administrerar arbetslöshet, sjukdom och socialförsäkringssystem sannolikt skulle få sparken.

Stora fackföreningar skulle gå i taket eftersom deras medlemmar skulle få sparken när staten tvingar fram nya jobb i sektorer som inte är deras egna.

Näringslivsorganisationer skulle påpeka att jobben innebär snedvriden konkurrens eftersom arbetsuppgifterna skulle kunna ha skötts av privata företag. Och inte minst - risken skulle vara mycket stor att de nya jobben försvinner allra först när offentliga sektorn måste spara i nästa långvariga lågkonjunktur.

Att låta offentliga sektorn växa obehindrat är således förenat med en lång rad problem. En uthållig sysselsättningstillväxt i en modern samhällsekonomi uppnås därför bäst i samspelet mellan offentligt och privat.

Ändå bör möjligheterna att på kort sikt skapa fler jobb i offentlig sektor ses över. Även om det sker till priset av mäktiga krafter utmanas. Att så många människor saknar sysselsättning är inte bara ett hot mot den enskildes hälsa och välstånd utan också ett fundamentalt hot mot samhällsgemenskapen. I längden accepterar inte en krympande, arbetande majoritet att försörja en stor del av befolkningen. De kommer att rösta fram politiker som med kraftiga nedskärningar i socialförsäkringssystemen i värsta fall driver många människor in i ett permanent utanförskap. I andra länder svarar människor i denna situation med hat mot samhället och sina medmänniskor, kriminalitet och våld. Varför skulle det hända i Sverige?

Skatterna på arbete och företagande är för höga i Sverige. De bör sänkas och kanske särskilt för mindre företag. Vi måste våga släppa fram entreprenörer med goda idéer även om det leder till att dessa kanske blir rikare än oss andra. Vi som inte har den vilja av järn och den uthållighet som krävs för att driva ett riskprojekt till framgång drar ofta ändå nytta av entreprenörens framfart i slutändan. I bästa fall skapar han eller hon arbetstillfällen och skatteintäkter som kommer alla till del.

Men även näringslivet som helhet måste ta ansvar och inte förfalla till ständigt gnäll om krångliga regler och allmänna floskler om hur förtvivlat svårt det är att vara företagare.

Företagen i Sverige bör inse att de är starkt beroende av den infrastruktur som samhället ställer till förfogande i form av bland annat transportvägar, vård och omsorg, säkerhet och utbildning. Utan dessa nyckelresurser skulle många svenska företag inte ha skuggan av en chans att överleva. Forskning visar att det i många u-länder är just bristen på dessa resurser som hindrar, i praktiken, så gott som all ekonomisk utveckling.

Näringslivet bör dessutom visa respekt för offentliga sektorn och upphöra med alla antydningar om att offentliga arbeten inte är riktiga arbeten. Mätt i kvalifikationer kräver många arbetstillfällen inom offentliga sektorn betydligt mer kunskap än vad som krävs i många privata arbeten. För företagaren som står i valet och kvalet mellan att anställa fler eller att stoppa pengarna i egen ficka bör det ur samhällssynpunkt självklara moraliska valet vara att anställa.

Framväxten av arbetstillfällen i en modern industriell ekonomi sker i ett växelspel mellan offentligt och privat. Den ena sektorn klarar sig inte utan den andra.

JONAS LERSTEN

Mer läsning

Annons