Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny lag ingen lösning

Annons

den 20 april 2006

Kommunals lagstiftningskrav möts visserligen med viss förståelse hos den socialdemokratiska regeringen. Men det är högst osannolikt att den kommer att tillmötesgå önskemålet. Alla regeringar, oavsett politisk sammansättning, vill att arbetsmarknadens parter ska lösa så många arbetsrättsliga frågor som möjligt, även om den nuvarande regeringen oroväckande ofta gått in och tagit över initiativkraften från arbetstagare och arbetsgivare.

Kommunals huvudproblem är att organisationens medlemmar har sin arbetsgivare i offentlig sektor. Kommuner och landsting, inte sällan styrda av socialdemokratiska majoriteter, har i princip monopol på de arbetsuppgifter som ska utföras av Kommunals medlemmar. Arbetstagarna har ingen alternativ arbetsgivare i vårt län, om de väljer att stanna inom offentlig sektor.

Bristen på konkurrens leder, det visar erfarenheten, till en svag löneutveckling och begränsade möjligheter att få gehör för arbetstidskrav i likhet med dem som nu en stor grupp medlemmar i Dalarna har uttalat sig för. Men trots insikten om denna begränsning på arbetsmarknaden hör vi sällan några ärligt menade utspel från Kommunals ledning som skulle kunna bryta upp monopolet för att skapa förutsättningar för en bredare arbetsmarknad.

Det finns med stor sannolikhet en bred uppslutning bland medborgarna om att de som arbetar inom sjukvården, äldreomsorgen och annan samhällsviktig verksamhet gör ett utomordentligt arbete. Den som studerar de anställdas lönebild kan dessutom snabbt konstatera att många anställda har en arbetstid och lönesättning som knappast rimmar med de anställdas prestation.

Men Kommunals ledning vägrar att förorda ett samhällssystem där förbundets medlemmar ges möjligheter att välja mellan olika arbetsgivare inom samhällssektorn. Facket blir därmed en arbetsgivarens medspelare. Förbundet ger sina medlemmar få alternativ, utöver kravet om att staten/kommunen, det vill säga alla skattebetalare, ska betala de anställdas förbättrade löne- och anställningsvillkor.

Många arbetsuppgifter inom vård och omsorg utförs av kvinnor som tvingas finna sig i den offentliga arbetsgivarens villkor, vars ansvar förvisso är omfattande och komplext. Men det är ingen tillfällighet att många av dessa arbetsplatser förvandlas till typiska "kvinnofällor" på grund av organisatorisk stelbenthet och bristen på alternativ för arbetstagarna.

Den viktiga debatten om hur framtidens vård och omsorg ska organiseras och få kompetent personal kräver ett ökat nytänkande också hos Kommunals ledning.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons