Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu krävs nytänkande

Annons

den 12 april 2006

Det sportsliga förfallet under den senaste säsongen talar för att det kommer att ta tid innan klubben fått ny kraft. Det kan rent av vara positivt att Leksand får en tid av återhämtning på nivån under eliten.

Leksands IF har fortfarande en god ekonomi. Det är inte bristen på pengar som avgör klubbens möjligheter att hävda sig i framtiden. Den nya arenan, de trogna sponsorerna och Leksands starka varumärke samt förmåga att samla inte bara dalfolket, utan stora delar av Hockeysverige, kommer att få genomslag.

Men låt det ta tid!

Tidningens sportredaktion gör i dagens tidning en kvalificerad genomgång av Leksands uppgång och förfall.

Materialet erbjuder en mycket intressant läsning. Fram tonar en bild av en förening som varit, och är, under stark press och som likt Mats Ersson i Himlaspelet gått vilse under färden.

Det är alltid lätt att påpeka fel i efterhand. De som skett i Leksands IF blir närmast övertydliga i sportredaktionens samlade översikt:

Otränade elitspelare

Dålig framförhållning i spelarrekryteringen

För många spelare som inte hållit måttet

Bristande förmåga att lyfta egna förmågor

Spelarlöner på direktörsnivå

Uppräkningen visar på ett internt systemfel och på att klubbens ledning tvingats hantera många frågor under extrem stress, sannolikt relaterade till flera år av svaga sportsliga resultat med dess konsekvenser samt kravet på att lösa arenafrågan.

Det finns i dessa dagar skäl att erinra om en debatt under 1990-talet, initierad av Stockholmsbaserade hockeyklubbar, som gick ut på att Leksands IF inte hade något framtid som elitserieförening.

Orten var för liten och ishallen för sliten.

Dessutom saknades det naturliga publikunderlaget.

Att Leksand tillhör landets invånarmässigt minsta orter med elithockey är korrekt. Men det finns ingenting som belägger påståendet att bra spelare skulle undvika mindre kommuner.

Mora och Skellefteå är exempel på motsatsen. Hur många kvalificerade hockeyspelare har för övrigt inte själva valt att spela i Leksand?

Den nya arenan har skapat alla tiders förutsättningar och publikintresset har aldrig varit större.

Problemet är ett annat och det är tydligt: Att sätta samman ett lag vars spelare är tillräckligt skickliga och utrustade med en så hög social kompetens att de står pall för dagens hårda krav på elitnivå.

Det faktum att många bryr sig om Leksands IF, även i tider av motgång, är klubbens starkaste tillgång.

Den nya ledningen bör utnyttja den kraften.

På ett sätt har de en lättare uppgift än föregångarna. Den nye vd:n och sportchefen kan inte avkrävas ansvar för det som varit.

De kan i stället få arbetsro med sikte mot framtiden.

De behöver heller inte ägna sig åt överdrivna utfästelser om mirakelresultat under det första året. Snarare efterlyser klubbens tiotusentals anhängare en plan som långsiktigt säkrar Leksands IF bland medlemmarna i elitserieklubben.

Målet är inte orealistiskt.

Men kräver nytänkande i Leksands IF.

KARIN ROSENCRANTZ-BERGDAHL

Mer läsning

Annons