Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu börjar äntligen befrielsen av Mosul – men vad kommer att ske sen?

Vägen till ett fredligt Irak går inte bara via en militär seger över IS.

Annons

Natten till måndag meddelade Iraks premiärminister Haider al-Abadi att Mosul skulle befrias.

Natten till måndag inledde irakiska och kurdiska styrkor en offensiv för att återta staden Mosul från terrororganisationen Islamiska staten (IS).

Sommaren 2014 marscherade IS in i Mosul. Den irakiska ármen hade kollapsat och bjöd inte på något motstånd. Väl på plats utropade IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi det så kallade Kalifatet och inledde därmed en brutal etnisk och religiös rensning av områdets kristna och yezidikurdiska minoriteter.

Det ryktades länge att operationen för att befria Mosul skulle inledas i oktober månad. USA:s president Barack Obama vill förmodligen avsluta sitt presidentskap med en avgörande seger över IS innan han lämnar över makten till sin efterträdare.

Det kommer att bli en blodig strid. Tusentals soldater deltar i operationen. IS har minerat byggnader och placerat ut bilbomber för att åstadkomma så stor skada som möjligt mot fiendesoldater. Den USA-ledda koalitionen bombar IS-positioner med flyganfall och artilleri.

Och mitt i allt detta: Mosuls 1,5 miljoner invånare. Jihadisterna använder sig av civila som levande sköldar. FN varnar för att en miljon flyktingar kan tvingas på flykt.

Det är inte en fråga om operationen kommer lyckas - för det lär den göra, men det kommer inte att ske snabbt - utan vad som kommer att ske när IS terrorstyre i Mosul äntligen är över.

För ett fredligt Irak är inte säkrat bara för att IS besegras. Irak har länge varit ett splittrat land.

Diktatorn Saddam Husseins terrorregim gav sig uttryck i massavrättningar, nervgasattacker mot civila och tvångsförflyttningar. Landets shiamuslimska majoritetsbefolkning och den kurdiska minoriteten var ständigt utsatta för ett brutalt förtryck.

Den sekteristiska konflikten mellan shia- och sunnimuslimer bröt ut när Hussein störtades. Ett av de första besluten som USA införde när de väl tagit kontrollen över Irak var att avveckla den irakiska armén och säkerhetsapparaten. På en dag blev tusentals sunnimuslimska soldater och statsanställda arbetslösa. Det bidrog till att sunnimuslimer kände sig förtryckta, ja, rent av förnedrade, av den shiamuslimska majoriteten som nu fick politiskt inflytande.

Många sunnimuslimer drevs därför snabbt in i det väpnade motståndet mot de amerikanska styrkorna och den nya irakiska regeringen i Bagdad. IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi var en av dem. Al Qaida i Irak, Islamiska statens föregångare, gick i bräschen för sunnirevanschistiska attacker mot shiamuslimer. Shiamiliser organiserade sig, med stöd från grannlandet Iran, för att ge sig på sunnimuslimer. Och de folkvalda politikerna i Bagdad gjorde inga större ansträngningar för att dämpa konflikterna.

Sunnimuslimernas känsla av utsatthet och förtryck har varit en bidragande orsak till att IS skördat framgångar i Iraks Anbarprovins och Mosul. Den irakiska regeringen har dock inte visat några större ambitioner för att återintegrera den sunnimuslimska befolkningen när IS väl har besegrats. Inte blir det heller bättre när den irakiska armén slåss tillsammans med väpnade shiamiliser - som har en historia av övergrepp mot civila sunnimuslimer.

Så länge det finns en utbredd frustration bland landets sunnimuslimer kommer nya våldsamma terrororganisationer att ta IS plats.

Vägen till ett fredligt Irak går inte bara via en militär seger över IS. Det kommer att kräva ett slut på den sekteristiska konflikten mellan shia- och sunnimuslimer. Och det är något som bara det irakiska folket kan lösa.

Mer läsning

Annons