Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nervös Nuder

Annons

Samordningsminister Pär Nuder har höjt fingret och blottat sina dagdrömmar.

Men mer än att vara en annons för honom själv är Nuders artikel, på DN:s debattsida i lördags, ett uttryck för socialdemokratins enpartireflexer. Fredrik Reinfeldt utmålas som en regeringsoduglig opportunist, ständigt redo att byta fot i takt med opinionen - ingen man för statsministerämbetet.

För att komma från Göran Perssons närmaste man är det lätt att misstänka självironi, men budskapet är tydligt: Bara socialdemokratin har en politik och en ledare som förmår att styra Sverige.

Nuders artikel är ett strängt, stramt pekfinger från makten höjt mot medborgarna - passa er vad ni väljer, maktväxling hör inte hemma i en svensk tradition. Sällan har en socialdemokrat gett ett så bra argument för regeringsskifte.

Att moderaterna inte längre dinglar som ett spöke i socialdemokraternas retorik har fått Göran Persson och hans gäng att desperat söka en ny träffpunkt på borgerligheten. Handlar det inte som i Nuders artikel om oppositionens ledare så brukar det handla om oppositionens splittring. Inte heller den kritiken ser ut att få samma genomslag i nästa valrörelse. Dels för att den rödgröna röran åter blivit allt mer av just röra, dels för att borgerligheten, trevande och omständligt bakom rader av utspel, börjar hitta gemensamma arbetsformer.

I dag och i morgon träffas oppositionens ledare för samtal hemma hos Maud Olofsson i Högfors, om bland annat ett gemensamt manifest inför nästa val. Helgens Sifo-mätning som visar att oppositionen på allvar börjar närma sig regeringen med dess stödpartier borde kunna fungera som en ordentlig humörhöjare. Moderaterna och folkpartiet går framåt. Socialdemokraterna och vänsterpartiet går bakåt. Det väger nästan jämnt mellan blocken. Klart att Nuder höjer pekfingret.

LIONEL STRACHEY

Mer läsning

Annons