Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nästan 30 000 svenska nazister

Annons


De svenska nazisternas skara under 30-talet och andra världskriget är relativt känd sedan tidigare. Journalisten Armas Sastamoinen lyckades efter kriget komma över det största nazistpartiets medlemsregister. Under kriget hade han och författaren Holger Carlsson kartlagt en stor del av nazipartiernas medlemmar. I slutet på 80-talet ställdes säpo-arkiven från beredskapsåren till forskares förfogande.

Det förtjänstfulla med den nu aktuella boken är framförallt sammanställningen av arkivuppgifter från skilda håll, vilket underlättar framtida forskningsarbete i svensk politisk historia.

Ett bestämt intryck är att nazismen rekryterade mer "vanliga medborgare" före och under än efter andra världskriget. Vilket är naturligt. Få regimer är så grundligt historiskt skildrade - och avslöjade - som nationalsocialismen. Idag, med historiskt facit tillgängligt, attraherar nynazismen övervägande udda existenser, hatsprängda fanatiker och överspända ideologiska stollar. En regim, som iscensatt Auschwitz, attraherar inte normala väljare. Måtte kommunismen vederfaras samma bemötande. Även där föreligger ett gediget historiskt facit.

Fascism och nazism framstod inte som lika extremt udda politiska läror under mellankrigstiden som idag. Demokratin tedde sig då fortfarande ny, svårbegriplig och skrämmande för många människor som fostrats i en auktoritär anda. 1800-talets nationalromantiska arv var fortfarande levande för många och spelades propagandistiskt skickligt ut mot modernismen inom konst, litteratur, musik och moral. Nazismen presenterades ofta som en "kämpande fosterländsk idealism" i "harnesk mot tidens materialism och förflackning".

Intressant nog lyckades läran rekrytera både till höger och vänster. Ett par nazistiska utbrytningar ur tvenne vitt skilda svenska nazistpartier belyser detta. Partierna är dels moderaterna (hette då högern) dels vänsterpartiet (på den tiden Sverges kommunistiska parti. Obs, den originella stavningen "Sverge" var faktiskt partiets officiella.)

Sveriges nationella ungdomsförbund var en högern närstående ungdomsorganisation, som under 20-talet snabbt utvecklades i allt mer rabiat antidemokratisk och fascistisk riktning, samtidigt som moderpartiet successivt allt mer anammade demokratin. Brytning och ungdomsförbundet ombildade sig till fristående politiskt extremhögerparti. Partiet misslyckades emellertid fullständigt i riksdagsvalen.

Vid ungefär samma tid pinades vänsterpartiet av svåra inre strider. Ledaren för den mest moskvatrogna falangen, riksdagsmannen Nils Flyg, lämnade plötsligt partiet med sin fraktion och bildade ett fristående socialistiskt parti, som snabbt orienterade sig i nationalsocialistisk riktning.

På ett hotell i Falun hade Flyg ett (som han trodde) hemligt möte med den lokale nazistledaren Furugård från Älvdalen. Polisen avlyssnade emellertid samtalet genom väggen. Därvid framkom att Flyg ville komma i kontakt med regimen i Berlin, vilket med Furugårds benägna bistånd lyckades.

En konkret påföljd blev att Vänsterpartiets tidigare huvudorgan, dagstidndingen Folkets Dagblad, erhöll regelbundna diskreta penningförsändelser från Berlin ända tills den lades ned under andra världskrigets senare år.

Ytterligare en svensk dagstidning - Sveriges nationella förbunds "Dagsposten" stödfinansierades i hemlighet från Berlin ända fram till sammanbrottet 1945. Efter kriget fälldes bl a högre svenska militärer för inblandning i Dagspostens ekonomiska mellanhavande med "främmande makt".

I Sverige var nazismen aldrig någon enhetlig rörelse. Ett otal småpartier och sekter låg konstant i luven på varandra och någon stark ledare utkristalliserades inte. Vad hade hänt om Nazityskland ockuperat även Sverige den 9 april 1940? Många organiserade nazister hade helt säkert gått angriparens och ockupationsmaktens ärenden. Men säkert inte alla. Kanske inte ens merparten. På motsvarande sätt förblev merparten av Finlands kommunister - trots det blodiga inbördeskriget ca 20 år tidigare - lojala mot sitt lands folkvalda och lagliga regering vid vinterkrigets utbrott, då Sovjet gick till angrepp.

Det verkligt intressanta är trots allt inte vilka som var medlemmar i svenska högerextrema organisationer på 30- och 40-talen. Det verkligt intressant är vilka svenskar - till höger, vänster och i mitten - som skulle ha gått angriparens ärenden och uppträtt som quislingar vid en tysk ockupation 1940.

Det lär vi aldrig få veta. Erfarenheterna från Norge visar att opportunister av alla slag strömmade till Quislings parti Nasjonal samling först när ockupation var ett faktum och personliga fördelar plötsligt fanns att vinna i den nya situationen. Då framträdde den allra mest föraktliga förrädartypen - opportunisten som går över lik.

Mer läsning

Annons