Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Motvillig Sharon föll till föga

Annons


Muslimska fundamentalister liksom extrema arabnationalister vill över huvud taget inte acceptera staten Israels existens. Hamas, Jihad och andra grupper kräver i enlighet med den alltjämt gällande PLO-stadgan följande:

Att Israel utplånas som judisk stat.

Att de palestinska flyktingarna från 1948 och deras ättlingar återflyttar.

Att de judar som inte bodde i området före nämnda år utvisas.

Judiska fundamentalister - vars politiska partier ingår i Sharons regering - anser att judarna har historisk rätt även till den nuvarande, palestinska marken och vill därför inte acceptera att judiska bosättningar avvecklas och en palestinsk stat bildas.

Kristna fundamentalister runt om i världen slutligen, anser likaledes att Vår Herre genom Bibeln gett judarna rätt till hela det omstridda området, varför en palestinsk stat inte kan accepteras.

Under - får man förmoda - hårda amerikanska påtryckningar, har emellertid premiärminister Sharon tvingats ge med sig.

Sharon själv har genom uppsyn och ideliga invändningar signalerat att han inte direkt jublar över den nya situationen. Beslutet får inte verka alltför lätt för en premiärminister, som stöder sig på ortodoxa partier.

De ortodoxa partierna i hans koalitionsregering har emellertid ingen annan parlamentarisk bundsförvant i knesset att ty sig till, varför de trots allt tvingas gilla det för dem förhatliga läget. Sådant händer i politiken.

Sharon kan om det kniper i stället liera sig med Israels socialdemokrater och liberaler, varvid de mindre högerpartierna hamnar i den politiska öknen.

Palestinierna har redan - heller inte utan synbar vånda och avsevärd splittring - bejakat den amerikanska fredsplanen.

Den avbrutna fredsprocessen får därmed en nytändning. Hur pålitlig återstår att se. Men vad är egentligen alternativen?

Palestiniernas möjligheter att med väpnad kamp och terrordåd krossa Israel är i dag praktiskt taget obefintliga sedan USA krossat Saddam Husseins Israelfientliga militärregim och starkare än någonsin etablerat sig i Mellanöstern. Färdplanen förefaller för närvarande erbjuda den enda politiskt framkomliga vägen till fred och framåtskridande i området. Övriga alternativ bygger mest på tom retorik.

Israel befinner sig under hotet om fortsatt palestinsk terror - samt hårda amerikanska påtryckningar. För Vita huset är det viktigt att framhålla - och rentav retoriskt överdriva - den amerikanska pressen på Sharons regering. Därmed förväntas president Bushs aktier successivt stärkas i arabvärlden. Nog så viktigt om fredsprocessen ska ta ny fart och lyckas.

Färdplanen bygger på politisk pragmatism. Mellanöstern har lidit mer än nog av politisk och religiös fanatism vid det här laget.

Mer läsning

Annons