Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Missbruket drabbar ärliga

Annons

Vad som väcker vreden är punkten att den som blivit arbetslös måste vara redo att omgående börja söka jobb även på annan ort och/eller inom annat yrkesområde, om a-kasseersättning ska komma på tal. Grundtanken är naturligtvis riktig. En arbetslös, utbildad bibliotekarie, sjuksköterska, fordonsmekanier eller journalist ska inte långvarigt kunna leva på a-kassa, därför att arbetstillfällen inom nyssnämnda professioner saknas på orten.

A-kassan har alltid varit ämnad som en inkomstförsäkring under en övergångsperiod, för den som drabbats av arbetslöshet. Inte som en långtidsförsörjning. I princip har sossar och borgare därvidlag alltid varit överens. Den nya oeningheten gäller detaljutformningen. A-kassa och socialbidrag är och ska vara principiellt skilda ting.

Vad som syns så solklart i princip kan vara nog så knepigt i praktik. "Djävulen döljer sig i detaljerna" lyder ett gammalt, ursprungligen judiskt, ordstäv. Är det rimligt att en utbildad fordonsmekaniker bums och omedelbart måste ta någon helt annan typ av jobb i en annan landsända. Är det inte rimligt att han eller hon får åtminstone ett par månader på sig att söka ett mekanikerjobb i närområdet, innan a-kassepengen ryker? Dyr och diger yrkesutbildning och stor yrkeserfarenhet förödas om stora grupper tvingas till så snabba arbetsbyten, som regeringspropositionen förespråkar.

Den hittilsvarande ordningen, ärvd från socialdemokratiska regeringar, ger den arbetslöse hundra dagar att söka jobb på orten och inom sitt kompetensområde. Därefter är man skyldig att ta de jobb som finns, var de nu finns. Riksrevisionsverket uppger emellertid att regeln inte åtlyds. I en förkrossande majoritet (80 procent) av fallen dras inte a-kassan in för dem, som framhärdar i att bara ta jobb inom sin egen profession och på hemmaplan.

Regeringen borde ha nöjt sig med kravet, att den nuvarande, av s-regeringar införda regelaturen, ska efterlevas av såväl a-kassa som arbetssökande.

I övrigt vill regeringen effektivisera jobbjakten till den, som efter 300 dagar i arbetslöshet ännu inte hittat något nytt arbet. Först därefter kan det, nu som förr, bli tal om skattesubventionerade jobb eller praktiktjänster för den fortfarande arbetslöse. Allt beror på det verkliga utfallet.

Avslutningsvis - något om en inte alltför ovanlig verklighet. Det finns tyvärr personer, som satt arbetslösheten i system. Kombinationen långvarigt leverne på a-kassa och samtidigt utförande svartjobb, är tyvärr inte ovanligt.

Problemet är hur sådant missbruk av a-kassan ska åtgärdas utan att hederligt arbetslösa kommer i kläm mellan skärpta regler och hårda åtgärder. Tyvärr tror vi inte att regeringens arbetsmarknadsproposition klarar den saken.

Mer läsning

Annons