Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnen som väcker känslor

Annons

den 28 februari 2006

Med jämna mellanrum, så också i dessa dagar, presenteras uppgifter som till en början förefaller nya och intressanta, men som efter någon vecka faller till marken för sin brist på substans.

Vid det här laget torde få svenskar våga hysa förhoppningar om att mordet ska klaras upp. Vi har tvingat oss att leva med frustrationen över att någon misstänkt aldrig kommer att gripas, än mindre att någon person ställs inför rätta och döms för mordet på Olof Palme.

Vi får i stället koncentrera oss på att leva med minnen av Palme, så som vi uppfattade honom som person och som politiker.

Vi minns hans första statsministerperiod, inledd 1969, präglad av en ambition att radikalisera socialdemokraternas inrikespolitik och hur 1970-talet kom att domineras av två stora politiska frågor; kärnkraften och löntagarfonderna. Delvis på grund av inre motsättningar om sakfrågorna blev det politiska resultatet att Palme förlorade valet 1976 och den första borgerliga regeringen på 44 år kunde bildas.

Trots att Palme under tiden i opposition ägnade allt mer kraft åt internationella frågor med bland annat uppdrag som FN-medlare, förde han socialdemokraterna till ett nytt regeringsinnehav efter valsegern 1982. Fyra år senare sköts han till döds i centrala Stockholm. Mördare och motiv är ännu okända.

I Nationalencyklopedin ger professor Olof Ruin en enkel och träffande beskrivning över känslorna kring Palme: "Under hela sitt liv förblev Palme kontroversiell, intensivt beundrad av många och hårt kritiserad av andra".

Olof Palme berörde. Människor lyssnade till vad han hade att säga. Hans intellekt gav honom många försteg i debatterna, men inte i alla. Han uppfattades överlägsen och arrogant i vissa av dem på ett sätt som gav motståndaren sympatierna. Men ingen efterträdande statsminister har axlat Olof Palmes förmåga att formulera sig på ett sätt som gett eko i världen.

Det är svårt att hitta intressanta och ovanligare beröringspunkter mellan Olof Palme och Dalarna. Idre var visserligen familjens årliga andningshål under vårvintrarna. Men statsministern och hans familj fick ha sin vintersemester i fred.

Ingvar Gullnäs, expeditionschef i justitiedepartementet 1968-73, erinrar sig hur statsminister Palme gick direkt till Gullnäs i vissa viktiga beslut i polisfrågor, i stället för att dra dem inför statsrådet Lennart Geijer eller rikspolischef Carl Persson. De båda senare var ofta på kant med varandra.

Lilly Hansson, landshövding i Dalarna under perioden 1986-92, arbetade nära Olof Palme i sin egenskap av socialdemokratisk gruppledare i riksdagen under många år. Hon har berättat om en både lyhörd och tankspridd statsminister som krävde både list och förslagsamhet att fånga in, men som hade en stor politisk beundrare i Umeåkvinnan.

Lilly Hansson blev hövding i Dalarna på morgonen efter mordet på Palme. Hennes första officiella landshövdingeuppdrag blev därför att hålla parentation över statsministern, både i Mora och i Sälen. Drygt 10000 Vasaloppsåkare stod knäpptysta på startplatsen och lyssnade till det overkliga beskedet från landshövdingen om att landets statsminister mördats på öppen gata.

Mordet är fortfarande lika overkligt, även om många av oss förlorade de kvarvarande illusionerna efter den dödliga attacken mot utrikesminister Anna Lindh.

Både Palme och Lindh fördömde våld. Men blev själva offer.

Mer läsning

Annons