Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Min solsemester- vems ansvar?

/

Annons

I mitten av juli blev en 24-årig svensk kille ihjälslagen av en dörrvakt på en nattklubb i Sunny Beach. Även hans kompis blev svårt misshandlad. Enligt mediernas rapportering spårade festandet ur och svenskarna blev ombedda att lämna stället, varpå vakten tog till kraftigt övervåld. Sedan dess har ytterligare våldsbrott och våldtäkter rapporterats. I en artikel i Dagens Nyheter den 3 augusti ifrågasätts nu Apollos och svenska ambassadens ovilja att ingripa och agera i någon större utsträckning även i de "mindre" brotten.

Vad kan jag egentligen vänta mig som turistande svensk i ett främmande land? Eller snarare: Vilka kan jag hålla medansvariga för mina problem? Solkrämen i resväskan innehåller ingen statlig semesterskyddsfaktor 30. Lämnar vi landet, kan vi tyvärr inte räkna alltid med att bli beskyddade av de svenska företag och myndigheter som finns i vår tillfälliga semesternation.

Resebolagens ansvar för sina resenärer är inte totalt. De vill naturligtvis tjäna pengar, vilket de inte gör om de exempelvis skulle avråda från resor till vissa stökiga orter. Samtidigt kan de inte ta ansvar för vad vuxna individer gör på sin fritid, utanför resebolagets regi. Deras skyldigheter sträcker sig till de tjänster de säljer som hotell, transporter och utflykter. Allt annat är rena servicetjänster, som tolkhjälp, och upp till resebolaget att besluta om det vill tillhandahålla.

Även Utrikesdepartementets (UD) ansvar och skyldigheter för dig som svensk i utlandet är begränsat. UD ska hjälpa när man till exempel blir svårt sjuk, gripen av polis eller tappar bort sitt pass. Det ska hjälpa dig att hjälpa dig själv och ger dig normalt inte exempelvis pengar till hemresa eller tolkhjälp vid rättegångar. De lagar och regler i det land du befinner dig i upphör inte att gälla, bara för att semestern plötsligt förvandlats till tråkigheter och problem. Det enda UD göra är att trycka på landets myndigheter så att utredningar eller liknande sköts snabbt och korrekt.

Vare sig charterbolag eller UD kan rädda oss, trots att sådana organisationer ibland har tvingats göra stora insatser som under tsunamikatastrofen. Den insikten är rätt skrämmande, men något man måste ta in när planet lyfter mot soligare skyar. Det gäller att vara försiktig.

Lästips: "El Choco- svensken i Bolivias mest ökända fängelse" av Markus Lutteman. Läsvärd överlevnadsberättelse om en svensk kille som åker fast med tre kilo kokain i väskan på flygplatsen i La Paz.

Mer läsning

Annons