Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Miljöaspekten borttappad i sophanteringen

Annons

Varje gång du köper till exempel en vara eller en tidning betalar du en avgift, inbakat i priset, som ska finansiera förpacknings-/tidningsinsamlingen.

Men hur klarar egentligen insamlingsförtagen sina uppgifter?

Att återvinningsstationerna inte sköts ordentligt är allom bekant.

Ju nyare container man ska slänga tidningar, metallförpackningar med mera i, desto hopplösare att göra det utan att kladda ned sig ordentligt även för folk av normal längd. Människor som är mindre till växten, sitter i rullstor eller har blivit lite krokiga med åldern göre sig överhuvudtaget inte besvär lika lite som elva-tolvåringar som vill hjälpa till hemma.

Utformningen av containrarna är gjord med tanke på de lastbilar som ska tömma dem. Inget fel i det, men de måste också utformas så att tunga tidningskassar inte behöver lyftas över axelhöjd och att man kan komma därifrån utan att bli helt nedsmord eller förstör skorna på glasskärvor.

Senaste given från insamlingsföretagen är att minska antalet återvinningsstationer, så att folk får åka åtskilliga mil extra. Miljöaspekten verkar ha tappats bort.

Det minsta man kan kräva för en avgift vi konsumenter faktiskt betalar är att insamlingsföretagen fixar insamlingen på sådant sätt att alla, även folk utan bil, lätt och säkert kan ta sig till återvinningsstationen och där kunna bli av med sina förpackningar utan fara för hälsa eller kläder och skor.

Kan inte insamlingsföretagen fixa det, måste insamlingen läggas över på andra, gärna lokala företag, som har tillräckligt med fantasi för att lösa problemen.

Inom Rättviks kommun till exempel, har man kommit en bit på väg genom att tidningarna hämtas hemma hos villaägarna.

Bra jobbat!

En annan fråga är om det verkligen är miljösmart att samla in tidningar från till exempel norra Dalarna för att transportera dem till södra Sverige.

När flis eldas för att ge värme, eventuellt även el, klassas flisen som miljöbränsle. När flisen tar omvägen över Kvarnsvedens Pappersbruk och Dalarnas Tidningarnas eller Dalademokratens tryckeri beläggs den bearbetade flisen med en avgift om den bränns i sopvärmeverk. Kan någon förklara den logiken?

Det är dags att göra ordentliga livscykelanalyser på det vi återbrukar. En tidning från till exempel Mörkret gör kanske större miljönytta i närmaste värmeverk än i närmaste returpappersbruk i södra Sverige.

Även kommunerna måste hela tiden se över sin sophantering - inte bara efter de idéer som fötts i Stockholm.

Ludvika har löst problemet med det biologiska avfallet på ett mycket smart sätt genom sitt avloppsnät.

I Mora åker kommunens folk runt två gånger per år för att hämta miljöfarligt avfall hos befolkningen - för att bara nämna några exempel.

Men betydligt mer kan göras för att göra sophanteringen bra för miljön och praktiskt för folk.

Mer läsning

Annons