Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Militärernas sista marsch?

Annons

Annars är presidentval en angelägenhet helt för parlamentet i Turkiet. Väljarna får nöja sig med att utse dess ledamöter. Erdogans moderat islamistiska Rättvise- och utvecklingsparti (APK) vill nu utlysa nyval till parlamentet någon gång vid månadsskiftet juni/juli.

Det ska, förhoppningsvis, lösa den politiska kris som landet kastats in i efter att författningsdomstolen i förra veckan ogiltigförklarade parlamentets försök att utse ny president.

Domstolen fann att det fattades sex parlamentsledamöter för att få ihop den två tredjedelars majoritet som oppositionen krävt. Helt i strid med författningen kan tilläggas. Men här handlar det om politik - inte juridik.

Bakom de formella turerna återfinns den konflikt som rör den turkiska republikens själva innersta väsen. Vid landets tillkomst 1923 i första världskrigets efterskalv, när det osmanska imperiet störtade samman, inleddes en radikal reformprocess. Det gamla och muslimska riket skulle bli upplyst och modernt. Sharialagar ersattes av sekularism. Diktatur med demokrati.

Men en demokrati påtvingad uppifrån. Och en sekularism som ända sedan krigshjälten Mustafa Kemal lade grunden till det moderna Turkiet upprätthållits av hans efterkommande i grön uniform, ofta med mycket hårdföra metoder.

Denna kemalism har blivit en egen sorts fundamentalism, där republiken ersatt Allah. Militären har, likt ett upplysningens prästerskap, sett det som sin uppgift att intervenera när det turkiska folket eller dess folkvalda valt "fel" i deras ögon. Vilket skett lite då och då.

Och nu verkar militären åter ha tröttnat på bångstyriga väljare och folkvalda. En premiärminister med rötter i politisk islam var illa nog. En president av samma skrot och korn, den nominerade utrikesministern Abdullah Gül, var bara för mycket.

Så militären mullrade lite igen. Och författningsdomstolen föll till föga. Säger de som tycker att militären ska hålla sig borta från politiken. Medan andra - vilka är en hel del - anser att generalerna gör sin plikt som försvarar republiken mot religionen.

Omfattningen på detta hot är oklart. I Turkiet räcker det med att presidentkandidatens hustru bär huvudduk för att folk ska börja tala om en dold islamistisk agenda. Faktum är dock att Turkiet har tagit elefantkliv i västlig och EU-vänlig riktning under APK:s styre. Erdogans regering har gett både politisk stabilitet och god ekonomisk tillväxt. Och därmed också mindre inflytande för militären.

Många av människorna i Turkiet har också börjat vänja sig denna nyordning. Att det är de och inga andra som anger riktningen. Så vart de än väljer att gå i sommarens val kan militären - trots sin nyvunna förhalningsseger - inte längre räkna med att det blir efter deras taktpinne.

GUSTAF BLOMBERG

Mer läsning

Annons