Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Midsommarfirande hos vallonerna

Annons

För vallonerna på de uppländska bruken var midsommaren den allra förnämsta högtiden. Valloner värvades som bekant till den svenska bergshanteringen redan på 1600-talet, och deras traditioner kom att prägla bruken. Ända in på 1900-talet firade man midsommar enligt ett noga fastställt mönster.

I Österbybruk finns den enda helt bevarade vallonsmedjan i Sverige. Där står alla verktyg och spett och tänger kvarlämnade som om smederna just gått därifrån.

Under jättelika skorstenar ligger härdarna mitt emot varandra - smältarhärden och räckarhärden. Smedjan ligger i en grop nedanför herrgården och i dag lyser gräset grönt utanför, men under anas den svarta kolstybben från förr.

Då dånade hammarslagen över bygden och smederna arbetade i skift om tre timmar och vilade i tre timmar - oftast i labbyt, som var en sovkammare i smedjan. Smidet måste pågå både dag och natt utom lördag kväll och söndag.

Men under midsommaren fick smedjan stå i tre hela dagar. Då passade man på att fira

ordentligt.

Bryggningen av midsommarölet var mycket viktigt och måste sättas i gång flera månader tidigare. En av smederna tog ansvar för sitt arbetslag inför midsommaren och hans hustru för att ölbryggningen gick rätt till. Detta var ett ansvarsfullt och tungt arbete med oavlåtligt passande: Kornet mältades redan på hösten, det lades i blöt i ett stort kar och breddes sedan ut på ett golv så att det kunde gro och bli grönmalt. Sedan torkades det och rostades på plåtar och krossades och blötlades igen. Man kokade vatten och slog över och silade bort skalen samt tillsatte humle så att man fick stamvört. Till sist slogs allt över i ett jäskar, fick svalna och så tillsattes jästen. Efter jäsningen skulle ölet lagras i minst tre månader.

Johan Zeffer från Österbybruk berättar I en brukspojkes levnadsminnen om hur midsommarfirandet gick till på 1890-talet. (Skrift utgiven av Dannemora hembygdsförening och Bruno Liljeforsstiftelsen)

Ölet tappades upp på tunnor som fick ligga och vänta på festligheterna - ömt omgivna av is. På midsommaraftonen kläddes majstången med liljekonvaljeblad och restes under musik från nyckelharpor. Sedan bjöd lagmannen på majstångssupen med tilltugg och den första öltunnan öppnades.

Man gick runt till de olika lagen och avsmakade ölet och detta gjorde inte minst brukets honoratiores. De bjöds in i kammaren och fick dricka ur glas. Lagen tävlade sinsemellan om att ha bryggt det bästa ölet. Utanför den gård där laget var stod dricka för törstiga vandrare framdukat och i bersåerna satt gubbarna och berättade historier.

På midsommardagen ordnades dans i vagnshuset. Stallmästaren ställde upp de stora dörrarna och man tågade dit under ledning av spelmännen och Vagnshusmarschen. Vagnshuset var klätt med björklöv och avdelat på mitten av två rader bänkar Det blev två ringar - en för bruks- och herrskapsändan, och en för bondändan, där den omkringboende befolkningen och de flesta av brukets underlydande fick husera. Det var inte nådigt för en sådan att kliva över till herrskapsändan. Städat uppförande gällde där och något mindre städat i bondändan. Slagsmål förekom och det var vanligt med slagsmål på midsommar. Den tredje dagen samlades man på nytt på eftermiddagen.

Husmödrarna hade korgar med mat och man dukade ett gemensamt bord och sedan dansade man igen. Det hembryggda ölet räckte till alla, och när det var slut i drickstunnorna togs majstången ned.

Katarina Ehnmark är författare och regissör, bland annat för Ingmarsspelen i Nås. Hon är bosatt

i Uppsala men har också bostad

i Bastuberget på Nås finnmark.

Mer läsning

Annons