Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer käbbel än riktig duell

Annons

Argumenten kring skatter, tillväxt och reformer klingade förunderligt välbekanta från åtskilliga valrörelser tillbaka i tiden. Debatten mellan Persson och Lundgren erbjöd inga överraskningar. Gamla slitna fraser dominerade och väckte frågan om inte Sverige behöver en helt ny typ av politisk förnyelse - baserad på mittfältet.

Trätlystnaden var emellertid stor och debattledaren KG Bergström gjorde emellanåt en slät figur, då han förgäves uppmanade de stundom mycket aggressiva kombattanterna att inte skrika i munnen på varandra.

Bo Lundgren är en auktoritet på skattesänkningar, men saknar tyvärr politisk bredd. Hans försök att som oppositionsledare angripa Perssons regeringspolitik på bred front lyckades inte särskilt bra retoriskt. Lundgren återkom snart till sitt specialområde, skattesänkningarna. Perssons försvarsmetod gick som tidigare ut på att ställa moderaternas skattesänkningsprogram mot deras kritik av sjukvård och äldreomsorg och sedan konstatera att "högerpolitiken inte går ihop". Det är gammal beprövad socialdemokratisk taktik.

Lundgren leder visserligen det största borgerliga partiet, men han är inte självskriven borgerlig statsministerkandidat. Något som påpekats från mittenhåll på sistone. Detta gjorde att han inte alls kunde tala på hela den borgerliga oppositionens vägnar i går. Det är tveksamt om han ens framstod som Perssons huvudmotståndare i valet. Allt detta försämrade moderatledarens situation i den tv-sända duellen.

Varken Persson eller Lundgren var riktigt till sin rätt i tv-rutan i går. Båda talade i alltför stor utsträckning till sina respektive "stamväljare" - vars röster de ändå har. Konsten är att tala till de tvehågsna andarna på mittfältet, som eventuellt kan lockas eller möjligen skrämmas över blockgränsen. Den gruppen avgör valen.

Mer läsning

Annons