Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Media hotar demokratin"

Annons

Statsvetarna Niclas Håkansson och Peter Esaiasson skriver att en maktförskjutning ägt rum från politiker till journalister, från partier till media.

Det är sant så till vida, att reportrar fordomdags behandlade politikerna högaktningsfullt och tämligen invändningsfritt skrev ned vad partiledare, statsråd och andra högre makthavare för stunden hade på hjärtat. Detta var innan nyligen bortgångne Herbert Söderström introducerat skjutjärnsjournalistiken med snabba, oväntade och ofta obehagliga frågor till det politiska etablissemanget.

Den som skriver dessa rader hade förmånen att vikarera på Örebro Kuriren sommaren 1965 med "tuffe Herbert" som chefredaktör. Örebrokuriren var socialdemokratisk. Söderström kom mycken gallfeber åstad, då han tilllät - ja uppmanade - sina reportrar att praktisera skjutjärnsmetoden även på s-märkta pampar, däribland det myndiga kommunalrådet, sedemera landshövdingen Aronsson. En härlig tid!

De båda anser att media inte tillgodoser "allmänhetens informationsbehov" i politiska angelägenheter. Säg, vilken instans i en demokrati kan anförtros uppgiften att fastställa allmänhetens objektiva informationsbehov? (I en diktatur fixar propagandaministern den detaljen).

Visst förekommer köpta reportrar, reportrar med fixa politiska idéer, reportrar som går ärenden. Den vanligaste orsaken till otillbörlig journalistmakt över politiken är emellertid av helt annan natur. Men likväl allvarlig. Rädslan för att framstå som partisk kan göra en ängslig reporter orättvist överkritisk. Om man konsekvent framställer samtliga landets politiker som lögnhalsar och mutkolvar kan man åtminstone inte anklagas för favorisering och partipolitisk partiskhet. Likväl blir resultatet en falsk bild av politiken och dess utövare.

Som vi ser saken är den politiska reporterns uppgift att hjälpa läsare, lyssnare och tittare att genomskåda den politiska retoriken. Att förstå vad som döljer sig bakom partipolitikens kulisslandskap av fagra vallöften och stilfulla propagandafraser. På samma sätt ska politiker utsättas för frågor om den politiska strategin och taktiken, vilket de (liksom de båda DN-debattörerna) vanligtvis ogillar. Det ofta utslagsgivande politiska taktikspelet ska självklart inte undanhållas väljare och medlemmar, även om informationen i somliga fall kan tänkas inverka menligt på den eventuella idealiteten.

Det handlar om ett slags konsumentupplysning.

Mer läsning

Annons