Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maud som högerspöke

Annons

Etter och galla spyr landets s-märkta ledarsidor över Maud Olofsson, som har oförsyntheten att vilja samarbeta med den borgerliga alliansen och inte med socialdemokratin. Rent kampanjaktigt försöker nu s-skribenterna mantalsskriva regeringens tidigare samarbetspartner i högerburen. Ja rentav höger om höger.

På den tiden fyrklöverpartiet i stället samverkade med regeringen Persson framställdes centern i stället som ett ytterst ansvarskännande parti, trots att dess dåvarande antikärnkraftspolitik framtvingade kostsamma avvecklingar av fullt funktionsdugliga reaktorer, vilket innebar svår kapitalförstöring i strid med regeringens vilja.

Bundsförvant då, motståndare i dag. S-kritiken blir därefter. Filosofen Friedrich Nietzsche säger i ett sammanhang att "politiker delar in människosläktet i två kategorier - verktyg och fiender".

Nog så sant.

Nåväl, bortsett från de mest hysteriska, och/eller partitaktiskt betingade utfallen, har de s-märkta inte alldeles fel i påståendet att centern glidit åt höger på sistone. Men det gäller en bestämd fråga - nämligen centerns avståndstagande från så kallade fackliga sympatiåtgärder. Sådana, inte alltid helt sympatiska åtgärder, innebär att andra fack än det som är indraget i en konflikt, sympatistrejkar för att öka pressen på arbetsgivaren.

Och omvänt - åtminstone principiellt sett - att under en konflikt även arbetsgivare som inte är indragna i striden, genomför en sympatilockout mot den kämpande fackliga organisationen, för att öka pressen och tömma dess strejkkassorna.

I arbetarrörelsens tradition har ämnet stort symbolvärde och är därmed ytterst användbart som socialdemokratisk mobiliseringsfråga i valrörelsen.

Vad som sakligt sett har hänt är att centern med sitt deklarerade motstånd mot fackliga sympatiåtgärder åtminstone skenbart råkat positionera sig till höger om moderaterna.

Till Fredrik Reinfeldts nya, svårtacklade mittenfilosofi hör nämligen att nogsamt och systematiskt undvika allt som leder tanken till traditionell högerpolitik.

S-propagandan nödgas nu utnämna tidigare bundsförvanten centern samt Maud Olofsson till nytt högerspöke, sedan den slipade Fredrik Reinfeldt målmedvetet gjort sig omöjlig för rollen.

Mest nitisk härvidlag är inte helt oväntat Dala-Demokraten (s), som befarar klasssamhällets brutala återuppståndelse. Vår ärade länskollega skriver på ledarplats:

"Centern vill återinföra gamla tiders stora klassklyftor, när arbetare fick finna sig i att stå med mössan i hand och acceptera den lilla skärv som överheten i form av arbetsgivaren erbjöd."

Valrörel(s)en har börjat.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons