Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Vem kan glädjas åt längre köer och mindre resurser?

Annons

Marginalskatten är i Sverige hög. I högskattekommuner betalar de med de högsta inkomsterna över 60 procent i skatt. Även människor med mindre iögonfallande löner betalar på marginalen mellan 50 och 55 procent i skatt.

Det är denna högskattepolitik som har drivit fram en utveckling där arbetsgivare och anställda kommer överens om olika förmåner i stället för en löneökning som till stor går rakt in i Magdalena Andersson skattkista. Lite beroende på vilken typ av förmån det är så beskattas den.

En vanlig löneförmån har varit att arbetsgivaren har betalat en privat sjukvårdsförsäkring för den anställde. Sjukvårdsförsäkringar är en bra affär både för arbetsgivaren och för den anställde. Båda parter tjänar på att den anställde snabbare kan bli frisk och komma tillbaka till arbetet. De privata sjukförsäkringarna tillför också vården mer resurser än den annars skulle ha.

Som en eftergift till Jonas Sjöstedt (V) vill regeringen nu förmånsbeskatta privata sjukvårdförsäkringar.

Dessa försäkringar har hittills varit skattebefriade, men det vill regeringen nu ändra på. Ungefär 450 000 anställda skulle påverkas negativt av en sådan förändring. Av ideologiska skäl ska emellertid de som har en sjukvårdsförsäkring via sitt fackförbund inte förmånsbeskattas. Man får anta att det beror på att många fackanslutna uppskattar denna förmån och att en förmånsbeskattning skulle göra fackets erbjudande mindre attraktivt. Det visar om inte annat på att det bara är vissa personers försäkringar som ses som ett problem och som ska tryckas åt.

Tar man bort de privata sjukförsäkringarna så blir köerna längre samtidigt som resurser tas bort från vården.

De som drabbas av denna förändring är personer som, utöver att de betalar skatt, avstår en del av sitt löneutrymme för att istället lägga detta på sin egen hälsa. Tar man bort de privata sjukförsäkringarna så blir köerna längre samtidigt som resurser tas bort från vården. Det blir rättvisa till priset av längre köer och minskade resurser. Med längre väntetider för vård kommer också ökade samhällskostnader för sjukskrivningar.

Är denna förändring verkligen värd priset?

Men det är uppenbart att den nya given är att på alla sätt göra det sämre för dem som av olika anledningar vill ta ett eget ansvar för sitt liv; oavsett det gäller sin hälsa eller att ta ansvar för sin pension genom ett privat sparande.

Mer läsning

Annons