Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin: När internationalen inte längre lycka bär

Annons

De svenska socialdemokraterna väljer nu att lämna Socialistinternationalen, en samarbetsorganisation för socialistpartier världen över. Det gör S rätt i. För i internationalen sitter nämligen en del partier som inte direkt lägger betoningen på slutledet i ordet socialdemokrati. Till exempel var Egyptens styrande parti, med diktatorn Hosni Mubarak som ledare, länge medlem i Socialistinternationalen. Också den gamla marxist-leninistiska gerillan MPLA i Angola och sandinisterna i Nicaragua är partier som än i dag är med i internationalen, trots många tveksamheter.

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven och partisekreterare Lena Rådström Baastad presenterade förslag inför den stundande kongressen. Vilken väg väljer S?

Andrine Winther, internationell sekreterare för Socialdemokraterna, säger till TT:

– Vi har försökt lämna fram förslag om att man ska hitta kriterier för vilka som ska kunna vara medlemmar. Det ska också finnas möjligheter när partier förändras i en odemokratisk riktning för hur man som organisation ska kunna agera men vi har tyvärr inte fått gehör för det.

Kanske får förstamaj-hitten skrivas om nu när internationalen inte längre lycka åt alla bär.

Nu är det förstås inte så att Socialdemokraterna i Sverige är ansvariga för vad andra partier i Socialistinternationalen gör eller vilka ståndpunkter de väljer att inta, men om utvecklingen inte ligger i linje med vad Socialdemokraterna vill så är det rimligt att lämna.

Det är trots allt ett tag sedan Socialdemokraterna i Sverige dominerades av personer som öppet hyllade kommunistdiktatorer. Minns till exempel Pierre Schoris famösa hyllning till Kubas diktator Fidel Castro: ”Han är en av de största i samtidshistorien. Någon har sagt att han är för stor för sin ö. Castro ser allt i ett mycket långtperspektiv. Han är en encyklopedist och har närmast en renässansfurstes drag.”

S ska i stället lägga sin tid på att samarbeta inom den nyare organisationen Progressive Alliance (där för övrigt MPLA också ingår, så inte heller denna organisation är utan sina fläckar). Det saknas inte frågor för organisationen att prata om. Socialdemokratin är en rörelse som på många håll är på dekis.

På många håll har de socialdemokratiska partierna svårt att längre locka de väljare i arbetarklassen som anser att de inte har dragit vinstlotten i globaliseringen.

I till exempel Storbritannien och Frankrike är stödet på historiskt låga nivåer. På många håll har de socialdemokratiska partierna svårt att längre locka de väljare i arbetarklassen som anser att de inte har dragit vinstlotten i globaliseringen.

Tyskland är i dagsläget ett av de klarast lysande undantagen, SPD har lyckats vända utvecklingen och ser faktiskt ut att ha chans att utmana Angela Merkel och hennes kristdemokrater i valet senare i år.

Nu är politiska erfarenheter förstås inte direkt överförbara från ett land till ett annat, men vad gör SPD som brittiska Labour eller franska socialistpartiet inte gör?

Det framstår som tydligt att de socialdemokratiska partier som ger sig ut på ideologiska resor allt längre åt vänster straffas av väljarna, medan vänsterpolitiker som på ett mer pragmatiskt sätt hanterar samhällsproblem fortfarande kan vinna väljarnas stöd.

Mer läsning

Annons