Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Den som flirtar med Jimmie Åkesson får räkna med att han bjuder upp

/
  • Alliansregering eller inte efter nästa val – det är frågan.

Annons

"Vad ska du göra och med vem ska du göra det?"

Med dessa två frågor fick den före detta moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin att slita sitt hår i valrörelsen 2010 och hennes efterträdare Stefan Löfven att göra detsamma fyra år senare.

Nu är rollerna ombytta. De borgerliga partierna är åter på defensiven i regeringsfrågan. Matematiken är enkel: Det framstår i dagsläget inte som troligt att Alliansen kommer att få egen majoritet efter nästa val. Det som delar borgerliga debattörer är om man ska avsätta Stefan Löfven och regera med stöd av Sverigedemokraterna eller inte.

Läs mer: Den som välter bord med SD får Jimmie Åkesson över sig

Det är inte otänkbart att Alliansen tar över även utan egen majoritet, minns till exempel att regeringen Reinfeldts under sin andra mandatperiod inte hade egen majoritet. Men minns då samtidigt att det var en mandatperiod då Alliansen fick väldigt lite gjort jämfört med den tydlig reformagenda som drevs igenom mellan 2006 och 2010. Ska Alliansen ta över utan majoritet så måste den bli avsevärt bättre på att bygga majoriteter för sin politik i riksdagen. Det komplicerar bilden för dem av oss som inte vill se att Alliansen ger sig in ett givande och tagande med Sverigedemokraterna.

Alliansen var under drygt tio år – från bildandet i Högfors 2004 till valförlusten 2014 – en mycket framgångsrik konstruktion. Men kanske måste vi konstatera att det var en parentes i svensk politik. En sak som gjorde Alliansen så framgångsrik var att partierna lyckades med något så ovanligt som att sätta det gemensamma intresset före de respektive partiintressena. Efter åtta år i regeringsställning fanns behovet för partierna att slicka såren efter valförlusten och fundera på hur de skulle kunna bli relevanta för väljarna igen. I den processen har partierna nu uppenbarligen gjort olika analyser.

Moderaterna har under Anna Kinberg Batras ledning valt att överge den mitteninriktade liberalkonservatism som Fredrik Reinfeldt stod för och har återgått till en mer klassisk högerposition med konservativa profilfrågor som lag och ordning och invandringsskepsis. Hittills har det inte belönats av väljaropinionen, utan Moderaterna står och stampar.

En välvillig tolkning skulle kunna vara att Moderaterna hade fortsatt att blöda väljare till Sverigedemokraterna om högersvängen hade uteblivit, men det är bara spekulationer. Faktum är att Moderaterna i modern tid inte har gjort ett så bra val som 2010 med Reinfeldts nya moderater. Partiet erövrade då 30,06 procent av rösterna. Det borde stämma till eftertanke.

Läs mer: Hellre 40 år med Socialdemokraterna än ett år i rasisternas Sverige.

Den som tror att Sverigedemokraterna kommer att stödja en Alliansregering utan motkrav kan nu sluta drömma. Till SVT sa SD-ledaren Jimmie Åkesson på torsdagen:

– Har Anna Kinberg Batra för avsikt att bilda regering vill vi ha inflytande över hur den regeringen ser ut, hur den regeringens politik ser ut och naturligtvis ingå i samtal om regeringens politiska prioriteringar.

Om Alliansen ska regera i minoritet på de premisserna så är priset för högt.

Mer läsning

Annons